Eva Ekström

Självförsvar på schemat

Det har förekommit en del våldsamma situationer på min arbetsplats den senaste tiden. Jag vet inte om det är det som har föranlett att vi fick en en "intensivutbildning" i självförsvar under 2 1/2 dagar härom veckan. Gabor från Rättspsykiatriska Kliniken i Malmö var inbjuden och skulle vara vår läromästare. Denne man har svart bälte i judo, muskler hårda som sten och en blick som får vatten att frysa till is. Med denna kompetens skall han nog kunna lära oss ett och annat tjuvknep!

Han varvade praktik och teori på ett ypperligt sätt. Med sin långa erfarenhet inom psykiatrin kunde han berätta om många spännande händelser. Vi satt som tända ljus i våra skolbänkar och lyssnade. Ja, det vill säga vissa av oss.

När jag skrev att alla satt som ljus inkluderar jag klart inte klassens busungar Lasse och Birgitta! Båda två hade stora svårigheter att sköta sig. Birgitta satt hela tiden och kommenterade stavfelen: "titta nu har han stavat domare med två m ... har du sett!? Det är ju inte klokt! Se där är fyra stavfel på den overheaden"! Lasse å andra sidan, satt och tetades med alla kvinnfolken i hans närhet.

Nu var det dax för lite praktiska övningar i gymnastiksalen. Vi tittar imponerat på Gabors uppvisning och hoppas alla att inte just jag skall bli hans kastdocka!  Hrm, det där ser ju inte ut  att vara så avancerat. Koppla greppet där, vrid ut armen, glöm inte flytta benen!

Nu skulle vi upp till bevis. Hur gjorde han? Var skulle jag hålla? Flyttade han sig utåt? Frågorna var många men på något sätt lyckades vi alla ta oss ur de flesta greppen och mota de flesta knivangreppen.

Efter flera timmars övningar var vi redo. Redo för att gripa oss an den farligaste patienten av alla, Lasse! Övning ger färdighet ... vi fick honom bältad i den mobila bältessängen.



     


Efter 2 1/2 dagars träning har vi muskelvärk och är lite stela här och där
                men vi är redo att ta oss an eventuella överfall.
                                                   

                                                     

Ikväll samlades hela kliniken i Folkets Park  för att slåss om vandringspokalen i brännboll. Avd 1A/PIVA har gjort slarvsylta av allt motstånd ett antal år tillbaka så man kan lugnt påstå vi kände press att prestera bra även i år. Vi började med att studera våra fiender. Vilka skulle vi "skada lite lätt"? Vem tog många lyror?

Här blir bra! Nej här är mycket bättre!



Enväldiga domare var våra chefer. Vi tyckte inte alls de hade någon koll på protokollföringen.
Hallå, vi tog en lyra!! Åh gjorde ni? Ser ni förresten vad Sven håller på med? Jo, sms:ar!!!


  



Vi kämpade bra men vår slagteknik fungerade inte alltid så väl. Cheferna psykade oss!
" Ta tösaracket"  "Så inte så hårt"




  


Trots Birgittar tappra försök att muta, fjäska för domarna ... förlorade vi! Det bidde ingen final!
Vi hade massor av teorier angående förlusten: felbalanserat slagträ, usla domare, vi var för få i vårt lag, fel skor, dåligt uppvärmda mm.




Sist men inte minst kom pølsemannen med sin vagn fulllastad med røde pølser . Vi åt korv med bröd och dränkte våra sorger i öl!!! Slickade våra sår och dömde ut våra motståndslag.



Nästa år, då jäklar, då klår vi dem! Tack för en god kamp, kära kollegor! 
                   Vi klarade oss utan avslitna hälsenor i alla fall!

Det har varit en alldeles vanlig vardag idag. Förmiddagen tillbringade jag hemma i mina slitna joggingbyxor, funderade länge på om jag skulle masa mig ut och hitta på något. Det tog så lång tid att när jag väl bestämt mig var det dax att gå till bussen.  Eftermiddagen och kvälllen har jag varit på min arbetsplats. Ja, ni läste varit! Inget anmärkningsvärt har inträffat idag, varken på väg till/från jobb eller på jobb.Vet inte om det beror på att mina sinnen varit lite avtrubbade idag eller vad?! Så trots att jag funderar så pannan ligger i djupa veck kommer jag inte på något värt att skriva om.

Fint besök
Bländad ... jag blir fullständigt bländad av något svart blänkande när jag kommer cyklande hem från jobb idag. Det är Lasse liten som parkerat sin nya moped utanför min port! Svart, blank och retro är den! Döläcker! Min sambo och jag står och berömmer det lilla skötebarnet en stund (Lasse är stolt som en Agaspis).

Jag är hungrig så före provkörningen går vi upp till mig och frossar i lite mackor med stekta ägg. Lasse gullar lite med Lisa också. Vi är kollegor så samtalsämnen har vi ingen brist på ... med andra ord vi diskuterar ett och annat om vårt jobb i si så där en timma.


Lisa och Lasse

När min värsta hunger är stoppad går vi ner till vrålåket. Klockan har tickat på, det är plötsligt midnatt och mörkt ute så det blir ingen provtur för min del. Lasse måste hem för vi vet inte hur hans mörkerseende fungerar längre.



Lasse på nya vrålåket

                        

Plötsligt i Vinslöv
Har ni sett den fantastiska dokumentärfilmen? Minns ni Holger?  
Någon likhet med Lasse? 
Plötsligt i Vinslöv

      Holger


    

Lasse, tack för besöket! Du är cool !
Underbart att du struntar i etablissemanget!
Hoppas du kom hem helskinnad! Välkommen igen!
       


Idag har jag för första gången arbetat extra på Stensjögatans Behandlingsenhet. Jag träffade tre trevliga kollegor från slutenvården som också var där för att drygade ut sin kassa ... Åsa, Maria och Douglas. Det rådde lite panikartad stämning när jag kom dit eftersom det inte fanns någon ordinarien personal där (de befann sig på avdelningskonferens). Bara nytt folk alltså! Ingen som känner till rutinerna. Ovanpå det hade ingen mat kommit så sjuksköterskan stod lite smått irriterad och rörde i ett stekjärn. De hade hittat några paket  pytt i panna i frysen.

Åsa som ni har stiftat bekantskap med tidigare på min blogg (smålänningen) var arg som ett bi. Någon annan skötare hade fällt kommentaren " Det kommer ingen mat, vad skall vi göra"? Inte en gång utan om och om igen! Åsa tolkade det som om det var ett "fint" sätt att be henne fixa maten. Det gör man inte ostraffat .. att kommenderar henne att göra kökssysslor alltså. Resten av kvällen blängde Åsa surt på den handlingsförlamade kollegan. 


                               En väldigt sur Åsa


Jag tog mig igenom kvällen utan några större incidenter - alla patienter fick sina mediciner, ingen LPT-patient rymde. Så jag får väl vara nöjd. Nu vet jag lite hur det funkar på Stensjögatans Behandlingsenhet för nyinsjuknade psykoser till nästa gång jag skall dit. Hoppas maten kommer då!!!
   

Det jag är ute efter är att beskriva hur jag känner mig idag! Förutom ordet trött (se definition ovan) vill jag lägga till känsla av glädjeyra och total utmattning. Denna kombination av ord ger nog den bästa beskrivningen på mitt nuvarande tillstånd!

Tröttheten beror på att jag tillbringat hela natten på akuten i Malmö, åter igen inte som patient utan i egenskap av sjuksköterska. Det har varit ganska tufft på psyk-akut under natten - inte så att det varit något  s-försök, hjärtstopp eller liknande, nej, mer intensivt bara. Jag vill inte diskutera det närmre med tanke på risken att bryta sekretess-lagen.Tröttheten hade jag snabbt kommit ur efter 8-10 timmars sömn vilket är brukligt efter ett nattpass, men denna törnrosasömn fick jag inte idag. Jag fick inte ens ligga tillräckligt länge för att hinna känna ärten!

Efter bara ett par timmars sömn var jag tvungen att släpa mig av sängen totalt utmattad. Efter en snabb dusch var det bara till att slänga sig in i bilen och köra till Vinslöv där mäklaren satt och väntade.

Vi skulle skriva kontrakt på huset idag.

Jag trodde min namnteckning bara behövdes på ett papper.
Det visade sig snart vara en hel uppsjö med papper som skulle undertecknas.

Gädjeyra!!!
Huset är vårt nu, även juridiskt!!!

     Slutligen skakade vi hand med mäklare och säljare!  
              


 Nu är jag trött och totalt utmattad samtidigt som det bubblar av glädjeyra i mig!
Vill nog mest av allt sova men strax vi skall äta god räkmackor
och dricka lite skumpa för att fira husköpet!

Det känns bra nu!  
Betänkligheterna är borta!

Livsfarligt läge, andning, blödning, cirkulationssvikt ... dessa ord och inbördes ordning skall vara inpräntade i mitt undermedvetande, för nu är jag klar med en del av utbildningen för att kunna rycka in i Första Hjälpen Gruppen Malmö. Det kan ju tyckas konstigt att jag som sjuksköterska skall gå kurser fast egentligen inte. Det är ju stor skillnad på att vara på avdelningen med syrgas och injektioner jämfört med gatan med minimala resurser.

Idag skall jag prova ut min röda overall och få väskan med förbandsmaterial. Sen kommer jag snart att engageras i diverse olika arrangemang - konserter, idrottsevenemang och festivaler. Hjälpinsatserna kan vara allt ifrån upprätthålla liv till omplåstring av skoskav. Jag vet inte i dagsläget när/var/hur jag skall iväg på uppdrag. Bara att det är snart!

Nu har jag hämtat hem utrustningen. Den består av en väska med diverse olika förbandsmateriel och en hel del annat smått & gott som kan behövas i fält. Kläderna hänger i garderoben ... så jag är redo!! Jag är engagerad till första uppdraget också: RIX FM Festivalen den 9/6 -07


Första Hjälpen Gruppens "kollektion"

Klockan 10:00 ringde det på ytterdörren ... det var Åsa min favoritskötare och numera även vän. Vi har inte känt varandra värst länge men det känns som om Åsa kommer att bli en av mina godaste vänner! Hon är en genuin smålänning med allt vad det innebär - ekonomisk, jordnära och har mycket pengar i madrassen (det är inte för pengarna i madrassen som jag gillar henne)! Älskar auktioner och fyller sin flotta lägenhet med diverse fynd. Emellanåt när livet här i storstan blir för stressigt tar hon sig en tur till de djupa skogarna i Småland.

Idag skulle vi till Lund för att fika och shoppa lite, så med Åsas röda vrålåk bar det iväg. Det gick utav bara helsike! Väl i Lund snurrade vi runt bland alla enkelriktade gator för att till slut hamna uppe på konsums takparkering. Med raska steg satte vi av mot café Gräddhyllan. Solen sken och det var varmt så vi parkerade oss ute. Mätta och goa  gick vi på en lite inköpsrunda.

Vi hamnade i en outlet-affär. Där i fönstret lyste ett par röda cloggs som kostade 99 kr. Efter att ha provat minst ett dussin storlekar och modeller köpte jag ett par röda i en helt anna modell. Naturligtvis var de 3 ggr så dyra. När jag sedan kom till jobbet och gick stolt i korridoren skrattade nästan alla mina psykotiska patienter.  Åsa slog på stort och köpte en ny börs för hela 395 riksdaler ... den var svart och i fint kalvskinn. Vi hann också med en vända i en second-hand butik. Jag hittade inget men Åsa köpte ett par böcker av sin favoritförattare - Wilhem Moberg

                     Mina skor är mycket snyggare än deras!

Klockan 10:00 idag ringde det på ytterdörren ... det var Iréne som är en av mina äldsta och bästa vänner (äldsta=känt längst). Vi träffades för första gången under en föreläsning på växtekologen, Lunds Universitet. Ämnet var systematisk botanik ... hrm joo jag tyckte det var intressant då! Vi hade många laborationer av diverse slag och det tittades mycket i preparatmikroskop. Det blev många år vi pluggade ihop. Allmän biologi, zoologi, ekologi, vattenvård, limnologi, geologi mm mm  ... oj vad vi samlat poäng!!! 

Som ni säkert förstår vid det här laget så är både Iréne och jag är så kallade miljö-nissar. Ett tag hade vi vårt eget korståg för en bättre miljö. Agenda 21 kanske någon av er minns. Det var/är ett globalt handlingsprogram som antogs vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro 1992. Målet var/är att skapa en uthållig utveckling genom att utrota fattigdom och undanröja miljöhoten på jorden. Vi höll ett otal föreläsningar för en mängd olika åhörare, informerade om växthusgaser, miljöfarliga kemikalier, energianvändninge  mm. Detta var i slutet på 80
talet! Situationen med miljöhotet mot vår planet är precis på samma nivå nu som då! Det tjatas fortfarande om växthuseffekten, MEN inget görs! Oj där kom den gamla miljö-nissen fram igen!  Jag har till största delen blivit botad från sjukdomen "att försöka rädda världen" men inte Iréne. Hon arbetar fortfarande som kommunekolog och går alltid med näsan antingen i landbacken eller upp mot skyn. Det hon spanar efter är olika växter, insekter och fåglar. Helt besatt kan hon bli och då drar hon iväg ut i skog och mark helt besinningslöst. Efter flera timmar kan hon plötsligt säga: -"var ställde vi bilen"? Då kan hon/vi ha avverkat ett stort antal kilometer och orienteringen är formligen bortblåst! Vilse, vi har gått vilse i ogästvänlig natur!!! 

              Ryggsäck är ett måste!  Men var är kikaren och luppen? 
                                                

             
  

Idag skulle vi gå INTE gå ut i skog och mark utan ta en fika. Det bar av till Triangelns Köpcentrum. Jag skulle iväg till jobbet så det fick bli en snabbfika. Det blev mycket prat om husköp (som ni säkert kan förstå)! Iréne har nämligen också blivit med hus nyligen! Lite hundprat blev det också förstås.



            Alltid glad

           Mmm cappucino

                                                                                                                 Iréne ... tack för en kort men trevlig fika! 
Jag ser fram emot den utlovade guidade turen i kommunen där du jobbar.  
Vi får se hur många växtnamn jag kommer ihåg!

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor, du nalkas ljuva sommar då gräs och gröda gror.

Mina kollegor sa att jag skulle förbereda mig på ett värmerekord när det var dax att gå hem. Mycket riktigt, värmen slog emot mig när jag efter en hel dags slit stapplade ut ifrån avdelningen. Det är ganska skumt i korridorerna hos oss så de intensiva solstrålarna stack mig i ögonen. Jag kunde snabbt konstatera att lite svalare kläder och ett par solglasögon hade underlättat min tillvaro. Det var kyligt imorse då jag rusade till jobb så jag var inte tunnklädd precis.

På den fullpackade och heta buss nr 130 kom jag osökt att tänka på växthus och drivhus. Jag har ett litet litet växthus på min tomt (nya huset). Det behöver skrapas och målas om men för övrigt är det fullt funktionellt. Märker ni förresten hur  mina tankebanor ständigt associerar med husköpet? Är det någon form av bearbetning?

 

Avundsjuk ... jag är avundsjuk
på  min favoritkollega - skötare Lasse. 
Han har nämligen köpt en EU-moped och den är så fin.
Jag var med som smakråd och det bidde en kolsvart Retro-modell.
Så ... snygg! Det går cirka 4 liter bensin i tanken och med det kan man köra till Kristianstad t/r (allt enligt mopedförsäljaren). Det är vad man kan kalla bensinsnålt fordon!
Nu skall bara Lasse Lasse Liten åka på sin blues-festival sen kommer han in till mig för att frestas.
Jag skall få provköra den!



Lycka till Lasse med nya mopeden!
Det var ett tag sedan sist (40 år tror jag du sa)!

att jag snart skall inreda ett nytt akvarium? Ut på djuphavsfiske? Nej, jag skall flytta, närmre bestämt den 1:a augusti. Ser ni fisken nedanför?  Den får symbolisera min nya adress. 
                                                           
                                                       Sutare (Tinca tinca).



Jag skall alltså flytta till Sutarevägen 8 i Sjörröd! Det är obegripligt. Huset vi letat efter dök äntligen upp och dessutom vann vi budgivningen. Tomten är precis den vi drömt om ... uppvuxen och välplanerad. När mäklaren ringde en sista gång under budgivningen och sa: -"det andra paret har dragit sig ur", trodde jag inte det var sant. Chockad insåg jag att:  JAG HAR KÖPT ETT HUS!!

Genast börjar jag grubbla stad/landet/stad/landet??!!!! Alla för-och nackdelar började rullas upp framför mina ögon som om på en dålig film. Hela dagen har jag terroriserat mina kollegor med mina farhågor om lappsjukan eller skogssjukan. Men kollegorna har idogt och tålmodigt berättat om alla fördelar med att bor strax utanför stan. Tänk Eva, du kan ju äta din frukost i det gröna nu! Åh så skönt det blir för Lisa! På kvällen kan du tända grillen! 
TACK, mina kära kollegor ... för ert tålamod och stöttning.

Huset är köpt!  Ingen återvändo! Det kommer att bli bra!
Eller hur?

 

Det kan uppstå mycket dramatiska och allvarliga situationer men idag var det lugnt på avdelningen. Jag tänker inte orda mer om dagens händelser  - mest för att jag är livrädd för sekretesslagen!!! Vad jag däremot kan berätta är att  jag fick kvalificerad ersättning dvs dubbel lön. Välbehövlig inkomstförstärkning.

Märker ni att jag symboliserar alla händelser med hundar?! Detta kan kanske bero på att jag älskar hundar mer än något annat. Jag har levt med hundar omkring mig ända sedan blöjperioden. Det är ett flertal olika raser har jag  har stiftat bekantskap med: tax, Collie, Boxer, Cocker Spaniel, Dalmatiner m fl.

Nu har jag som ni säkert förstått en kramgo Golden Retriever på 2 år. Lisa heter hon och är så snäll att hon skulle slicka ihjäl en eventuell inbrotttstjuv. Enda problemet med henne är att hon äter allt som kommer i hennes väg. Speciellt bajs är gott ... ja, ni läste rätt, bajs! Häromdagen när vi var ute i Revingehed "råkade" hon springa rakt på en hög från förmodligen en värnpliktig som hade haft ett trängande behov mitt under en militärövning. Mums filibabban!!! Lisa kommer springande mot matte (mig) glad i hågen och brun om munnen. Man kan se tankebubblan ovanför Lisa: matte vad är det för ulkande ljud du gör????

                  




På kalaset fanns naturligtvis min kära storasyster och svåger. Syrran var på ett stålande humör som vanligt. Vi pratade lite om allt möjligt. Hon bjöd ner oss till sitt sommarhus nere vid Sjöbo. Hon sa: - " ni måste ta Lisa med er, så våra hundar kan leka"!  Lite diskret mumlande med ryggen vänd åt mig säger hon vidare: -"fast Maja är inte speciellt glad för andra hundar". Nu undrar jag ... har min syster en förklädd kamphund? Hon har alltid hävdat att det är en labrador!!!



         Maja (förklädd kamphund)                 Lisa (rädd för kamphundar)