Eva Ekström

Min hund Lisa har stora bruna ögon och med hjälp av dessa dompterar hon mig fullständigt. Jag är fullt medveten om att hon spelar på alla mina känslosträngar men trots det går jag på det. Låt mig ta följande exempel. Lisa är som ni säkert alla vet hos en dagmatte och daghusse om dagarna när vi arbetar. Alltså är hon nästan aldrig ensam hemma. Det går jättebra att lämna henne ... hon har aldrig hitta på något bus och hon står inte och skäller heller. Så att lämna henne en kort stund hemma är inget problem ... om det inte vore för de bruna ögonen!!!

När jag skall gå märker hon direkt om hon skall få följa med eller inte. Då släpar hon sig (som om hon vore skadeskjuten) in till vår säng och ställer sig där. Tittar bedjande på mig och hela hennes lilla hundkropp uttrycker sorg och kris ... "ta mig med matte, snälla lämna mig inte ensam".

Jag stålsätter mig och säger uppmuntrande: "Lisa lilla, matte kommer snart, jag skall bara gå ett kort ärende". Då hoppar hon upp i sängen (lika skadeskjuten) och lägger sig. De bruna ögonen börjar vattnas och jag håller på att gå i bitar av hjärtesorg!!!!!

Full av entusiasm åker jag med Åsa till Kristianstad för att shoppa lite. Jag hade lite planer på att göra lite klädinköp. Vi hittade ganska snart en jättebra affär som dessutom hade rea ... allt halva priset. Både Åsa och jag plockas snabbt ihop varsin hög med kläder som vi glatt tar med oss in i provrummet. Det ena klädesplagget efter det andra åker av/på, av/på och av/på. Inget passar, allt sitter som ålaskinn och alla små valkar framträder skarpt i alla speglarna i provrummet.

Jag lämnade affären slokörad och utan så mycket som ett litet linne! Vi fortsatte att gå gata upp och ner ... mina blicka fastnade på de skyltfönster som hade dekorerat med "alla hjärtans dag" godis.  Kakor,bakelser, choklad överallt fanns det konditorier och choklad affärer.

Men efter klädprovningen var det inga större svårigheter att stå emot frestelserna. Jag åt naturligtvis inte av Åsas semlor hon haft med till fikan heller, trots att saglet rann i mungiporna. Den här inköpsdagen som var ägnad åt att handla kläder slutade med att jag kom hem med en gardinstång istället för lite nya tröjor!!!!

Jag gick med Lisa till sjön och hon fick helt fria tyglar eftersom veterinären friskförklarat henne.  Att springa i vattenbrynet och stänka det är lycka för en Golden Retriever. Hittar man sedan en gammal saftdunk ... ja då är lyckan obeskrivlig. Min lilla ögonsten kan verkligen konsten att roa sig på egen hand!

      

Besöket på djursjukhuset idag gick bra. Suturerna togs bort utan att Lisa reagerade speciellt mycket. Veterinären kom in och tittade ... hon var mycket nöjd med sårläkningen. Hon berättade också att cellproverna som tagits inte påvisade något malignt. Labsvaret var alltså positivt och det var ju glädjande.

Veterinären berättade också att man inte kunde förklara varför Lisa fått denna lilla tumör ... det kan utlösas av ett virus, men inget tydde på det. Nu är det bara till att hoppas och be för att det inte skall bli fler operationer.

Lisa är nu friskförklarad och kan springa i skogen igen ... precis så mycket hon vill. Veterinärsbesöket kan nog summeras denna gång, så här: lite ont och sedan pannkakor som matte hade med!!!


                Lisa ligger fint så vi kan titta på hennes op-sår

Jag åker tåg till jobbet varje dag i 36 minuter x 2. Under dessa resor möter jag en hel del olika människor av skiftande karaktär. Det är fantastiskt vilka "djur" som finns i vår Herres Hage. Jag ser alkoholiserade, drogade, feta, smala, sura, glada, propra, slafsliga ... ja listan kan göras lång. Det är nästan som en godispåse av "Gott & Blandat". Ibland roar jag mig med att försöka dra lite slutsatser med hjälp av ledtrådar som ges vid ett närmre studium. Var är denna person på väg? Vad har hon för yrke? Varför är hon ledsen?

Idag när jag reste hem från jobb råkade jag ut för en ny karaktär. Jag satt ganska försjunken i min bok när tåget som vanligt stannade i Eslöv. Där steg en man upp i 50-års åldern och han var ganska bullrig. Han placerade sig på sätet rakt emot mig. Jag hade nog inte reagerat speciellt om det inte vore för att han satte sig med benen rakt ut och stretade brett ... allt för att exponera sitt kön för mig. Två av mina medresenärer tittade på mig och vi log i samförstånd för vi förstod nog vad som komma skulle!!!

Mycket riktigt så hände det saker!!!! Jag fortsatte att läsa och plötsligt hör jag mannen harkla sig ljudligt. Då sneglar  jag lite på honom och vips så börjar han smeka sig över sin feta mage. Han stoppar handen i byxorna och spänner blicken i mig. Jag låtsas som om inget hänt och fortsätter att läsa.  Han skruvar sig, harklar igen och slår lite med handen på fönstret för att vi skall titta på honom. Jag ser i ögonvrån att han smeker sig både här och där. Strax för Hässleholm centralstation där jag skall gå av, reser sig snuskhummern och ställer sig utanför toaletten. När jag passerar honom slickar han sig om munnen, pekar med fingret på toaletten och flörtar.

Jisses så patetiskt ... en blottare på tåget!!! Tyvärr hamnade han nog i fel tågvagn för vi som satt där fick han ingen reaktion av! Sorry Mr Flasher!!!!

Lisa har  tittat längtande ut i skogen i flera dagar men tyvärr har det bara blivit  korta kissepromenader. Såret har glipat lite så vi har inte velat riskera att det skulle spricka upp. Idag när jag som vanligt inspekterade henne såg jag att det dragit ihop sig och läkt  fint.  Jag beslöt mig för att låta Lisa få lite mer frihet!

Vi gick nu på morgonkvisten på den första skogspromenaden sedan operationen. Vilken lycka ... den var fullständig och Lisa sprudlade av liv. Hon hoppade och skuttade som en liten kanin. Hittade klart också lite goda pinnar att tugga på!

Nu är det gjort ... resan är bokad och betald! Det blir till Thailand vi åker, närmre bestämt Phuket. Egentligen skulle vi vänta med att fixa resan till strax före tänkt avfärd men nästan allt är slutsålt, så vi törs inte avvakta. Det är nog många bleka nordbor som längtar efter sol i denna snålblåsten som råder.

Så nu väntar oss: palmkantade vita stränder. Ett varmt hav att bada och snorkla i. Måltider bestående av söta frukter och nyfångad fisk.  Mmmmm inte helt fel eller hur?

Efter mycket träning lärde jag mig att kommunicera via komradio på fängelset. Det tog lång tid innan jag någorlunda fixade att  t ex kontakta portvakten för att göra ett förbindelseprov. Jag kunde helt enkelt inte hitta en känsla för när man skulle säga "klart slut" eller "kom". Sen skall man hålla ordning på en del knappar för det gäller att trycka in och släppa knappen vid rätt tillfälle när man pratar respektive lyssnar! Helst skall man dessutom tala som en robot ... kort, koncist och namn på intagna och personal är förbjudet att nämna. Det skall råda sträng radiodisciplin. Detta kan tyckas enkelt ... men jag lovar det är en hel vetenskap. Trots allt motstånd jag hade till att kommunicera via denna teknik , blev jag faktiskt ganska bra på det till slut.

Men säg den lycka som varar för evigt?! Nu har säkerhetsansvariga infört ett helt nytt system som skiljer sig en del ifrån det gamla. Rakel heter det och är vid det här laget inarbetat hos polis. För att kunna kommunicera effektivt med polis vid rymningar måste kriminalvårdsverket också ansluta sig till denna nyhet. RAKEL  betyder: Radiokommunikation för effektiv ledning. Sverige bygger alltså ett helt nytt gemensamt, digitalt radiokommunikationssystem. Polisen och andra skydds- och säkerhetsaktörer får ett säkrare, enklare och effektivare sätt att kommunicera och samordna sitt arbete.

Idag har jag tränat med Rakel  och anropat: radio 216 öppnar förbindelse från norra promenaden, hörbarhet frågas, kom. En faslig massa knappar att trycka på och en larmknapp som man INTE vill  trycka på ... usch! Varför kan inget få vara som tidigare?


      

Direkt efter jobbet idag stack jag till Malmö, delvis för att träffa min far men också för att hämta en reservdel till bilen. Framåt kvällen var det dags att åka hem. Jag hoppade på tåget i sista minuten så alla sittplatser var i det närmaste upptagna. Trots det lyckades tränga in mig i vagnen avsedd för barnvagnar, cyklar och resande med stora resväskor.

När jag hämtat andan efter språngmarschen för att hinna med tåget lyfter jag blicken och börjar titta på mina medresenärer. Mitt emot mig sitter ett iögonfallande par bestående av en tandlös tjackpundre och hans gravt cp-skadade kvinna. Båda var påverkade av narkotika och ganska högljudda. Kvinnan var dessutom väldigt spactisk och vevade ofrivilligt med armar och ben. Jag får väl erkänna att det var ganska svårt att slita blicken från detta märkliga par.

Väl framme i Lund glesas det ut i min vagn och samtidigt stiger klart nya resenärer på. Det är då det sker, det som gör denna tågresa till den längsta jag genomlidigt!! In på tåget stiger nämligen en man som med raska steg placerar sig bredvid pundarparet. Tydligen är de gamla bekanta. Mannen som steg på visar sig vara en tidigare intagen som jag haft en del kontroverser med på Kirsebergs anstalten.  Han spänner blicken i mig och ler mot mig med ett hånfullt leende. Jag tvingas snabbt sänka blicken ner i min bok. Alldeles kallsvettig sitter jag hela resan till Hässleholm med böjd nacke och väntar på en reaktion i form av ett utfall mot mig.

När vi närmar oss Hässlehoms station inser jag att det kommer att bli problem eftersom den fd internen också gör sig redo att gå av. Min nacke känns nästan som om den är stelopererad i ett nedåtböjt läge vid det här laget. Jag skyndar mig att stiga av först och likt en förföljd jagad människa spanar jag bakåt hela tiden.  Det vore olyckligt om han skulle klura ut var jag bor. Som tur är vankar alla tre in i stationsbyggnaden och jag drar klart en suck av lättnad.

Jag hörde min mobil ringa diffust lång inne i mitt inre  nu imorse. Vaknade till och hörde den ilskna signalen som inte gav med sig ... det var ingen dröm!!! Väckt av telefonen! Åhhh, har jag nu sett fel på mitt schema, skulle jag börja 7:00 och inte 13:00. Jag kastar mig av sängen för att svara: - "Ja, det är Eva" , då hör jag på en bred smålänska: var e du nåenstans? ja står her vi stationen å ventar pa di"!

Åsa, favoritskötaren, stod tålmodigt i Lund och väntade på mig. Vi hade bestämt oss för att ta vår återkommande morgonfika på café Gräddhyllan. Vi skulle träffas klockan nio utanför centralstationen. Hrm här låg jag i mina varma säng uppe i Sjörröd ... 7 mil från Lund. Det bidde ingen fika!!!

Förlåt snälla Åsa och tack för att du har förståelse för att min smygande demens  ibland gör sig påmind!!! Hoppas fikan smakade bra utan mitt sällskap!!!

Det kom en årlig glad överraskning i brevlådan idag ... från csn, centrala studiestödsnämden. Betalningsplan för 2088. Usch det är sådna brev som gör det svårt att motivera sig till att gå till jobbet. Många akademiker sliter nog sitt hår tillsammans med mig idag när de ser vad som csn vill ha varje månad ... suck.

Skall klart vara 2008!!!!

Jag saknar det svenska handbollslandslaget ... Magnus Wieslander, Ljubmir Vranjes, Ola Lindgren, Stefan Lövgren och naturligtvis min stoooora idol Staffan Olsson! Det var gossar som kunde spela handboll! Det här nya gänget är inget vidare tycker jag. Deras inställning redan vid matchstart är beklämmande ... "hänger med huvudet-attityden". Jag ser ingen fighting-spirit i dem.

Sen skall vi inte tala om förbundskaptenen som jag inte ens kan lära mig namnet på! Jag är ett Benganfan!!! Han fixade 2 VM-guld, 4 EM-guld, OS-guld och en massa silver och bronsmedaljer! Det var bättre förr!!!!

Mina favoritregissörer, bröderna Cohen,  har gjort en ny film ... No Country for Old Men. Den har biopremiär den 29 februari men jag har haft förmånen att tjuvtitta. Jag kan varmt rekommendera den. Starkt skådespeleri, en ruggig stämning som genomsyrar hela filmen och med många olika infallsvinklar som triggar de små grå hjärncellern. Bröderna Coen är mästare tycker jag på att skapa med tystnaden, minimalismen och det odramatiska.

På nyårsafton avlade jag traditionsenligt mitt nyårslöfte ... JAG LOVAR HÄRMED ATT INTE ÄTA GODIS OCH KAKOR! Jag gav mitt "sockerlöfte". Nu är jag snart helt avsockrad och resan hit har varit en pina. Varje dag är en plåga!!! Jag älskar ju lösgodis, choklad, kanelbullar, prinsesstårtor, dammsugare ..... mmmm mmmm.

Tänk att det bara gått 20 dagar sedan jag åt en sötsak! Det känns som om det var flera månader sedan det var nyårsafton. Men det är bara till att kämpa på och resonera med den lilla djävulen som sitter på min axel och lockar mig: "ta en bit, det spelar väl ingen roll, man lever bara en gång och då skall man leva gott"! Nej, nu vill jag bli av med bukfettet och fram för allt minska risken för åldersdiabetes ... ja ni läste rätt!!!



Fast Godis är Gott!!!!!!!!!!! Jag saglar!!!!

Nu har vi bestämt oss ... vi har fått nog av blåsiga Skåne. Regn och blåst dag ut och dag in. Flera månader med ett nästan ständigt mörker, jag kan faktiskt inte minnas när solen tittade fram senast! Inte speciellt energigivande eller hur?! Visserligen är det mysigt att tända en brasa att kura framför, men där kan man ju inte sitta och häcka i evigheter, vardagen tillåter inte det!

Vi skall inte emigrera och köpa hus i något varmt land ännu. Nej vi skall ta två veckors semester med sol och bad. I fredags lämnade jag en semesteransökan till chefen. De två första veckorna i mars bär det av till La dolce Vita om allt går enligt planerna.

Våra planer är att ha is i magen och boka en sista minuten resa till Thailand eller Indien. Inget pretentiöst utan bara med inriktning på sol, bad, snorkling och goda long-drinks på stranden.

                                                       Ko Phi Phi 080115


Ps. Till er som ringer angående Lisa:
Hon är lite piggare idag men har fortfarande ont i såret.

Ja, då har vi varit hos veterinären ytterligare en gång och fått opererat vår lilla ögonsten. Hon ligger här vid min sida lidande och nyopererad. Ni minns kanske att vi fick tagit bort en liten tumör på hennes ben för ett litet tag sedan?! Strax efter att jag hade tagit hennes suturer kunde man känna en litet knuta på operationsärret. Denna lilla knuta visade sig växa i storlek väldigt snabbt och nu när vi åkte in var den stor som ett femkronors mynt.

Igårkväll och imorse var det väldigt svårt att motstå dessa bruna hungriga ögon ... jag fick verkligen stålsätta mig och tänka på att Lisa måste vara fastande inför narkosen. Hon tittade så bedjande på mig. Varför får jag ingen mat matte?

Operationen gick enligt veterinären bra. Hon fick visserligen göra ett mer radikalt ingrepp än den förra veterinären så det är en rejäl bit på benet som är bortplockad. Sammanlagt låg Lisa inlagd en halv dag ... alldeles ensam i en hemsk bur och med nål i benet! Stackars min lilla vovve!!!

Lisa har ont nu och är jättetrött efter narkosen men allra mest är hon hungrig (det är ett gott tecken). Jag har precis varit och köpt torsk till henne för det är milt och bra för magen. Senare ikväll skall jag handmata henne med lite god leverpastej!!!

Min blogg tar jullov nu för jag har semester fram till annandag jul ... det är många sköna dagar att själv få disponera! Nu vill jag klart önska alla mina läsare: 

                                                         En Riktigt God Jul

Det har varit en lugn ganska händelselös dag idag. Jag har mest jobbat undan en massa praktiska saker i huset. Har dock hunnit med en sväng i skogen också ...  mest för att rasta Lisa men även för att "plocka"  granris. Vi brukar lägga en hög med granris utanför dörren under juletid. Tänkte jag skall fixa eneris också före jul.