Eva Ekström

Min hund Lisa har stora bruna ögon och med hjälp av dessa dompterar hon mig fullständigt. Jag är fullt medveten om att hon spelar på alla mina känslosträngar men trots det går jag på det. Låt mig ta följande exempel. Lisa är som ni säkert alla vet hos en dagmatte och daghusse om dagarna när vi arbetar. Alltså är hon nästan aldrig ensam hemma. Det går jättebra att lämna henne ... hon har aldrig hitta på något bus och hon står inte och skäller heller. Så att lämna henne en kort stund hemma är inget problem ... om det inte vore för de bruna ögonen!!!

När jag skall gå märker hon direkt om hon skall få följa med eller inte. Då släpar hon sig (som om hon vore skadeskjuten) in till vår säng och ställer sig där. Tittar bedjande på mig och hela hennes lilla hundkropp uttrycker sorg och kris ... "ta mig med matte, snälla lämna mig inte ensam".

Jag stålsätter mig och säger uppmuntrande: "Lisa lilla, matte kommer snart, jag skall bara gå ett kort ärende". Då hoppar hon upp i sängen (lika skadeskjuten) och lägger sig. De bruna ögonen börjar vattnas och jag håller på att gå i bitar av hjärtesorg!!!!!