Eva Ekström

Fint besök
Bländad ... jag blir fullständigt bländad av något svart blänkande när jag kommer cyklande hem från jobb idag. Det är Lasse liten som parkerat sin nya moped utanför min port! Svart, blank och retro är den! Döläcker! Min sambo och jag står och berömmer det lilla skötebarnet en stund (Lasse är stolt som en Agaspis).

Jag är hungrig så före provkörningen går vi upp till mig och frossar i lite mackor med stekta ägg. Lasse gullar lite med Lisa också. Vi är kollegor så samtalsämnen har vi ingen brist på ... med andra ord vi diskuterar ett och annat om vårt jobb i si så där en timma.


Lisa och Lasse

När min värsta hunger är stoppad går vi ner till vrålåket. Klockan har tickat på, det är plötsligt midnatt och mörkt ute så det blir ingen provtur för min del. Lasse måste hem för vi vet inte hur hans mörkerseende fungerar längre.



Lasse på nya vrålåket

                        

Plötsligt i Vinslöv
Har ni sett den fantastiska dokumentärfilmen? Minns ni Holger?  
Någon likhet med Lasse? 
Plötsligt i Vinslöv

      Holger


    

Lasse, tack för besöket! Du är cool !
Underbart att du struntar i etablissemanget!
Hoppas du kom hem helskinnad! Välkommen igen!
       


Idag har jag för första gången arbetat extra på Stensjögatans Behandlingsenhet. Jag träffade tre trevliga kollegor från slutenvården som också var där för att drygade ut sin kassa ... Åsa, Maria och Douglas. Det rådde lite panikartad stämning när jag kom dit eftersom det inte fanns någon ordinarien personal där (de befann sig på avdelningskonferens). Bara nytt folk alltså! Ingen som känner till rutinerna. Ovanpå det hade ingen mat kommit så sjuksköterskan stod lite smått irriterad och rörde i ett stekjärn. De hade hittat några paket  pytt i panna i frysen.

Åsa som ni har stiftat bekantskap med tidigare på min blogg (smålänningen) var arg som ett bi. Någon annan skötare hade fällt kommentaren " Det kommer ingen mat, vad skall vi göra"? Inte en gång utan om och om igen! Åsa tolkade det som om det var ett "fint" sätt att be henne fixa maten. Det gör man inte ostraffat .. att kommenderar henne att göra kökssysslor alltså. Resten av kvällen blängde Åsa surt på den handlingsförlamade kollegan. 


                               En väldigt sur Åsa


Jag tog mig igenom kvällen utan några större incidenter - alla patienter fick sina mediciner, ingen LPT-patient rymde. Så jag får väl vara nöjd. Nu vet jag lite hur det funkar på Stensjögatans Behandlingsenhet för nyinsjuknade psykoser till nästa gång jag skall dit. Hoppas maten kommer då!!!