Eva Ekström

Jag är så sur att mjölken snabbt blir filmjölk, så sur så att regnet vittrar bort kalkfigurerna på byggnaderna, så sur att granarna gulnar och fiskarna dör i våra sjöar. Varför undrar ni säkert?! Jo, idag hade jag en fridag men har blivit beordrad in på ett sjuksköterskemöte (för en god sak visserligen). Tidpunkten för mötet var väl valt, för mig och mina andra fria kollegor, nämligen kl 13:00-16:00.  Då har jag alltså ingen möjlighet att göra något trevligt på min fridag! Jag kunde ha åkt till Köpenhamn, jag kunde ha varit i Falsterbo och tittat på fåglar, jag kunde ...

Det hela började bra ... alla hade annat för sig och var på språng till något som kändes mer angeläget, men vi disciplinerade oss och arbetade med givna uppgifter. Det kändes minsta sagt segt med dessa ändlösa diskussioner vi hamnade i.

Plötsligt börjar mina kära kollegor falla bort en efter en ... nästan som i boken: De tio små negerpojkarna. Det fanns diverse olika anledningar till detta bortfall. Helt plötsligt kulminerade det hela och kvar satt  tre förskrämda syrror som tittade förvånat på kursledaren och tänkte: "vad gör vi nu"? Diskussionerna fortsatte och fortsatte och fortsatte!

                                               
                            Vad kom vi då fram till? 
                         Jo, vi måste ha ett nytt möte
                  för att så många är frånvarande idag!!!