21/6 Tortyr
Besök i tortyrkammaren
Att besöka tandhygienisten tycker jag är nästa likställt med ett besök i en tortyrkammare. Det är så plågsamt både psykiskt och fysiskt. Allra först mäter min tandhygienist Nerma tandköttsfickorna för att se hur djupa de är. Till detta använder hon ett spetsigt instrument som sticks ned i tandköttet om och om igen längs alla tänder, både på in och utsida. Hon tittar också rent allmänt på hur tandköttet ser ut - om det blöder, är rött eller svullet. Allt detta kan jag stå ut med! Det är obehagligt och gör lite småont men inte värre än man kan smålyssna till musiken som spelar i bakgrunden. Min tandhygienist trivs nog med sitt yrkesval för hon är alltid lika glad och smånynnar hela tiden under behandlingen. Nu är det roliga slut ... den verkliga behandlingen väntar!!!
Nu skall tandstenen tas bort! Den kan tas bort med hjälp av två metoder. Den ena är att använda handinstrument, små krokar i olika storlekar som når ner i tandköttsfickorna. Den andra är ultraljud, med vilket beläggningarna vibreras bort. Min tandhygienist använder sig av båda metoderna. Att ligga i tandläkarstolen med munnen på vid gavel, inväntande denna nästan outhärdliga smärta när ultraljudet nuddar en tandhals eller vad det nu är för något, är likställt med de medeltida tortyrkammararna. Man känner hur det närmar sig tanden som det kommer att göra ont i. Man får liksom lite föraning om vad som komma skall. Nerma brukar inleda med: " Eva, vi kan väl ha ett litet tecken, ett slags signal ifall det gör för ont! Lyft en av dina händer ". Jag har aldrig lyft handen för jag vill bara ha det överstökat så snabbt som möjligt. Det är bara till att stå ut! Ont det gör ont! När all tandsten är borttagen säger hon sedan med klämkäck röst: " Eva, du vet att du kan få bedövning". Det enda som återstår nu är poleringen och den är helt smärtfri. Med darriga ben tar jag mig slutligen ut till receptionen där de välfrisserade damerna sitter och inkasserar pengarna.
En massa tandvårdsprodukter fick jag med mig hem och stränga uppmaningar på hur/när/var de skall användas. En tid till min tandläkare Lars har jag också fått och skrivit in i min kalender. Glad i hågen lämnar jag kliniken i vetskap om att det dröjer ett tag innan jag skall till Nerma igen. Jag är också 530 kronor fattigare men tänderna är skinande rena!!!
Nu skall tandstenen tas bort! Den kan tas bort med hjälp av två metoder. Den ena är att använda handinstrument, små krokar i olika storlekar som når ner i tandköttsfickorna. Den andra är ultraljud, med vilket beläggningarna vibreras bort. Min tandhygienist använder sig av båda metoderna. Att ligga i tandläkarstolen med munnen på vid gavel, inväntande denna nästan outhärdliga smärta när ultraljudet nuddar en tandhals eller vad det nu är för något, är likställt med de medeltida tortyrkammararna. Man känner hur det närmar sig tanden som det kommer att göra ont i. Man får liksom lite föraning om vad som komma skall. Nerma brukar inleda med: " Eva, vi kan väl ha ett litet tecken, ett slags signal ifall det gör för ont! Lyft en av dina händer ". Jag har aldrig lyft handen för jag vill bara ha det överstökat så snabbt som möjligt. Det är bara till att stå ut! Ont det gör ont! När all tandsten är borttagen säger hon sedan med klämkäck röst: " Eva, du vet att du kan få bedövning". Det enda som återstår nu är poleringen och den är helt smärtfri. Med darriga ben tar jag mig slutligen ut till receptionen där de välfrisserade damerna sitter och inkasserar pengarna.
En massa tandvårdsprodukter fick jag med mig hem och stränga uppmaningar på hur/när/var de skall användas. En tid till min tandläkare Lars har jag också fått och skrivit in i min kalender. Glad i hågen lämnar jag kliniken i vetskap om att det dröjer ett tag innan jag skall till Nerma igen. Jag är också 530 kronor fattigare men tänderna är skinande rena!!!
Kommentarer
Postat av: Pia
Att du bara vågar utan bedövning!!!!
Trackback
