Eva Ekström

Snart kommer jag inte att vara storstadsbo längre, måste erkänna att det är med blandade känslor som jag lämnar stadens puls. På ett sätt skall det bli skönt att få komma nära naturen igen men samtidigt är det ju så bekvämt att ha allt inom räckhåll i stan. Nu tror jag visserligen inte att jag kommer att lida allt för svårt av lappsjukan eftersom jag arbetar i Lund/Malmö och kan därmed få mitt stadsbehov tillfredställt på hemvägen. Vi får väl se om jag börjar hallucinera om renar och annat ofog. Blir vanföreställningarna för svåra får vi väl sälja huset.

När jag gick hem från jobbet idag inträffade något märkligt,  jag tyckte helt plötsligt att Malmö var en ovanligt fin stad. Allt som irriterat mig tidigare var som bortblåst, allt jag tyckt varit fult och smakllöst var nu som genom ett trollslag vackert ... är det fenomenet " man saknar inte kon förrän båset är tomt " som jag drabbats av? Mitt kvarter, mitt hus och min lägenhet var också ovanligt fina idag tyckte jag! Det ser  visserligen tomt ut på folk eftersom det är söndag och regnet hänger i luften men jag vet att det alltid myllrar av liv annars. Ser ni fönsterna på bilden nere till höger? Där bor Nina i The Cardigans ... henne brukar jag stå och smygtitta på ibland (det skall man ju egentligen inte erkänna).



     



Måste slutligen få berätta att: 
Jag såg i Sydsvenskan att en av mina favortier skall sättas upp på Victoria  teatern. Ulla-Bella sekreterare med Solstollarna. Måste säga att jag är lite sugen att gå. Det är nostalgi och kult !!!!! Ulllllllaaaaaa-Beeeeellllllllaaa.