Eva Ekström

Nu skall jag ha kompledigt i hela tre dagar för att klara av flytten. Vi är inne på slutklämmen nu så snart är allt nedpackat. Livet är ganska svårt att leva med allt i kartonger men det får gå. Jag drar ut lådor lite här och där när jag behöver något ... bara för att konstatera att där är fullständigt tomt.

VARFÖR UTSÄTTER MAN SIG FÖR DETTA?????

Nu kommer jag säkert att reta gallfeber på en del av er där ute i etern på grund av dagens tema - dansband. Jag skall skriva lite om detta fenomen som är något av det töntigaste jag vet. Bara namnen får mig att undra, hur i helsike kan man döpa ett band till Gert Jonnys, Jan-Werners eller Kurt Reines?  Sen kan man studera deras klädval ... stor töntfaktor! Frisyrerna skall vi inte tala om! Nu tänker säkert en del av er att jag är en riktig kultursnobb som skall klaga på det folkliga. Ja, det må så vara för töntigt är det.

Definition enl Wikipedia: dansband är benämningen på en typ av musikgrupp som framför allt spelar en speciell sorts populärmusik, dansbandsmusik, att dansa pardans till. Sångtexterna inom dansbandsmusiken är ofta ljust präglade, och handlar för det mesta om kärlek, vänskap och fred. Andra vanliga teman är dans.

Jag hade bestämt med Jonas att vi skulle gå ut och käka frukost idag så vi traskar ned mot centrum. Först skull jag uträtta en del små ärende bl  a köpa ett par nya skor. Jag hittade inga snygga så det lilla projektet lade jag snabbt ner. Sen började projet "hitta rätt café". Det är en hel vetenskap att hitta ett café som passar alla våra individuella önskemål. Kaffet skall vara gott, lagom mycket folk, hyfsat pris, goda mackor, mysig lokal ... ja, jag kan göra listan lång på vad vi kräver. Det jobbiga är att vi alla definierar dessa parametrar helt olika så det blir ett fasligt springande runt till Malmös olika caféer ...och kommentarerna haglar:  "nej här vill jag inte sitta, nej här finns inga goda mackor, nej här är kaffet äckligt" !!! Nu undrar ni klart om vi inte vid det här laget har hittat ett favoritställe och svaret är: jo, men vi vill ständigt prova nya.

Efter mycket springande fram och tillbaka hittade vi Barista Fare Trade Coffee. Detta lilla smultronställe kan jag varmt rekommendera. Supergott kaffe i goda glas som var dubbla så man slapp bränna sig (smart lösning). Att det sedan är Fair Trade är ju en extra bonus. Så till slut fick Jonas sin efterlängtade frukost, själv tog jag bara en caffé latte. Jag är väldigt nöjd med att det inte hamnade några muffinsarna på min assiette. Det blev en lång diskussion mellan den onda lilla djävulen som sitter på min högeraxel och den goda fen som sitter på min vänsteraxel. Dialogen löd ungefär så här: "ta en muffins du lever bara en gång och livet är kort, njut medan du kan" / "ta inte en muffins du går upp i vikt,  blir rund om midjan, skulle du inte gå ner lite till dina byxor spänner ju" .  Goda sidan vann ... det bidde ingen muffins, fast de såg väldigt mumsiga ut!!!

           

Något positivt har i alla fall hänt idag för jag fick en liten smultronstund med Camilla imorse. Jag fick nöjet att ha frukostsällskap av Camilla samt de inbitna göteborgarna David (Camillas pojkvän), Sara och Alf som övernattat i vår lägenhet efter en kort men intensiv Köpenhamnstur. De hade kört från Göteborg dagen innan för att roa sig på Tivoli och där hade det blivit en hel del karusellåkande. Nöjda stack de iväg under förmiddagen mot Göteborg igen med en mellanlandning i Helsingör. Synd att jag tagit medicinnycklarna med hem annars hade vi kunna fika längre!!!

Det finns en stadsfestival som är mer omtalad när det gäller våld och fylla än andra, Helsingborgs Festivalen. Så när jag klädde på mig mina röda kläder inför detta Första Hälpen uppdrag, passade jag på att bunkra upp med extra mycket förbandsmateriel i  fickorna. Jag förberedde mig på det värsta scenariet.  Vårt uppdrag sträckte sig mellan 18:00 då festivalen invigdes till 02:00. Min grupp skulle ombesörja sjukvården runt de två största scenerna. Fördelen med detta arbete är att man träffar många trevliga människor (en del otrevliga också) samtidigt som man får gratis koncerter. Artisterna som jag fick höra var Timo Räisänen, Eskobar och Mando Diao ... ganska bra alla tre faktiskt.

Förutom att patrullera runt mellan scenerna mellan uppträdena stod jag alltså i diket mellan scenen och publiken.  Där står vi beredda ifall något trycks för hårt mot kravallstaketet eller något annat händer. Tyvärr regnade hela denna dags festival bort. Regnet formligen öste ner och det lade naturligtvis sin sordin på tillställningen. Besökarna var frusna och våta därför blev det inte så mycket headbang. Det blev inget bråk heller utan allt gick lugnt och städat till. Jag var hemma vid  03-tiden alldeles genomblöt, frusen och med ömmande fötter. När jag kröp ner i min varma säng tänkte jag på att allt jag gjort var att sätta på några plåster på fyra personer.

Eskobar  uppträder



      


     
Min kollega spanar ut över publikhavet 

När vi åker till hundbadet vid lagunen måste vi ha stenkoll på Lisa. Det förhåller sig nämligen så att Ribbans nakenbad ligger "vägg i vägg".  Fast några väggar är det så klart inte tal om utan gränsdragningen består av en rad vitmålade stenbumlingar. Nu är vårt stora problem att det finns en massa buskar som badarna skall kunna hålla sig bakom, för att slippa en massa nyfikna åskådare och i dessa buska finns cirka ett 50-tal kaninungar. Ni vet ju vid det här laget vad Lisa gör med kaniner, hon springer efter dem med raketfart. Tänk er nu ett scenario med en massa gubbar i 60-års åldern intet ont anande i buskarna med snoppen hängande fritt. Plötsligt kommer en glad Golden Retriever springande i full galopp rakt igenom buskskiktet. I bästa fall jagar denne hund endast upp badarna men i värsta fall stannar hon och tror det vankas prinskorv och frukostkorv!!! Gud mig förbarme!!! Därför bankar hjärtat ett par extra slag på mig när Lisa spanar bort mot kaninerna vid nakenbadet. Det gäller att vara på alerten och distrahera henne med något annat. Ikväll stack hon dit för jag var inte så uppmärksam men som tur var fanns det inga badare eftersom det blåste lite småkallt.

Jag gavs möjligheten att flexade ut en timma tidigare från jobb idag och det utnyttjade jag naturligtvis. När jag sen satt på bussen hem kände jag en längtan att få komma ut i friska luften, att bara få sitta vid havet och se molnen fara förbi. Det kan kännas oehört innestängt att gå på en sluten avdelning en hel dag, så trots molntunga skyar bestämde vi i en hast att det fick bli en långpromenad ner till havet.

Vi stoppade en flaska mousserande vitt vin i ryggsäcken och funderade på vad vi skulle ta med att äta. Efersom detta inte var något vi planerat så fick det bli något vi kunde köpa  på vägen till stranden. Pizza ... nä det är för fett och det åt vi för ett tag sedan. Falafel ... det har vi förätit oss på. Vi funderade fram och tillbaka. Till slut kom vi att tänka på saluhallen där det finns ett café som gör Malmös godaste baguetter. Räksalladen de fyller dem med är underbart god och brödet är alltid nybakat. Räkor och vitt mousserande vin, det passar ju bra.

Väl framme vid den steniga stranden satte vi oss och bara njöt av mat, vin och hav. 

           

När jag skall gå hem idag och står vid stämpelklockan konstaterar jag att det har regnat  idag också. Det har blivit en vana att titta ut genom fönstret för att se om det är blött på marken, fast bara när jag arbetat med min kära kollega syster Atosa. Vi har sällskap hem och för att komma till busshållsplatsen får vi traska en bit genom parken på St Lars området. Det är när det är fuktigt de kommer! Då kommer monsterna fram!!!  Bruna, slemmiga och med antenner långa som radioantenner hasar de sig fram mellan gången just där vi skall gå. Monsterna jag syftar på är mördarsniglarn och Atosa tycker de är hemskt obehagliga.

Hon hoppar graciöst omkring på asfaltsgångarna och lyckas parera alla. Ibland när vi går hem och Atosa har fokus på mig när hon berättar något, tror jag hon skall missa en liten rackare framför henne. Då säger jag till för att hon inte skall råka trampa på en slemklump. Svaret jag får är alltid detsamma: "Eva, jag har sett den för länge sedan, vad tror du om mig".  Atosa har alltså stenkoll på varenda en vi passerar.

Häromkvällen när vi gick hem blev hon trängd och hade hon att välja på att a) antigen bli överkörd av Lasse och mig på scootern eller b) att trampa på en snigel. Hon valde scootern! Nu var Lasse skicklig på att parera så det blev bara en lite knuff. Tur var det men hela situationen är ju ett mått på hur "svår" hennes fobi är mot dessa små kryp. Nu kanske ni förstår varför  jag alltid kontrollerar hur blött det är på marken innan jag skall gå till bussen med Atosa.

Stackars dig Atosa!!! De blir bara fler och fler och fler och fler .... .....







      

När jag genomblöt kommer hem från dagens arbetspass kommer Lisa som vanligt och möter mig. Eftersom jag redan är blöt får jag den brilljanta idén att åka iväg direkt och rasta henne. Vi kör till Katrinetorp eller Kaninetorp som vi döpt om det till. Det är en stor inhägnad äng med massor av kaniner. Lisa älskar att jaga upp dessa små långörade varelser. Hon springer kors och tvärs genom det knähöga gräset. Plötsligt dyker en liten rackare upp och då sätter Lisa fart och jagar den tills staketet stoppar henne eller orken tryter.


                                       


Detta regnrusket inbjuder till en lat stund under en varm filt, så nu skall vi bänka oss i fåtöljerna med kaffe och se en riktig rysare. Den heter Mr Brooks och handlar om en kärleksfull familjefar och framgångsrik affärsman. Han har en hemsk hemlighet. Han är en seriemördare, känd under namnet The Thumbprint Killer, som blivit beroende av dödandet men som nu vill sluta mörda till varje pris. Huvudrollerna har Kevin Costner, William Hurt och Demi Moore. Låter spännande och får hyfsad kritik på filmsidorna.

För att slippa packa ett tag smet jag in i cybervärlden. Surfade omkring ett tag och hamnade på en sida som tillverkar skyltar. I det uttråkade och håglösa tillstånd jag befinner mig i så var jag inte en svårlockad kund utan nappade på det direkt och beställde ett exemplar. Det sägs ju att shopping skall vara uppiggande och stimulerande. Tja, nu är jag i alla fall 395 kronor fattigare, inte ett dugg mindre håglös och dessutom nedanstående skylt är på väg att tryckas åt mig.

Vad är det som kan få mig att köra till Sjöbo en fredagseftermiddag? Jo, det är Sjöbo marknad. Jag köper i regel inget i dessa ändlösa rader av stånd, för det är bara krimskrams och skräp. Rad upp och rad ner är det samma saker. Nej behållningen för mig är att studera alla dessa märkliga människor som tycks dra sig dit. Helt sanslöst! När vi traskat runt ett tag i hettan satte vi oss traditionsenligt hos Sillastryparen på torget. Där spanade vi på vildarna som kommit ut från de djupa skogarna och åt vår nystekta sill med goda tillbehör. Jättemumsigt! Besöket avslutades med att leta upp lite smarriga marknadskarameller åt min pappa ... de är hans favoriter!

Lisa fick stanna hemma hos Jonas som var snäll och satt barnvakt ett par timmar. Tyvärr såg vi många stackars hundar som drogs runt i värmen bland alla människor och oljud. Som vanligt var Lisa sur när vi kom hem men det botade vi med ett grisöra som vi köpt hos en av knallarna.


                        Pappa jag kommer med dina marknadskarameller
                                  på lördag eller söndag !!!

Frukost i det gröna ... nej men på kallis på Ribban! Jag hade bestämt med favoritskötare Åsa att vi skulle äta frukost ihop idag så jag hoppar på metallhästen och trampar iväg till Ribban. Där sitter en trött Åsa med lite svarta påsar under ögonen och väntar. Det är tydligen "tufft" att vara 1:e skötare ... speciellt om man vill göra allt själv för att vara säker på att det blir rätt! Vi bänkade oss därute på fiket med nylagat kaffe, visserligen Löfbergs Lila men allt är ju gott utomhus, och ostbaguetter. Runt omkring oss satt en massa nybadade människor. Jag kände mig lite smutslig ihop med dessa men det var inte läge för något bad. En badkruka som jag doppar inte ens tårna i 19-gradigt vatten!!! Åsa och jag babblade lite om livet i 1 1/2 timma sedan var det dax för mig att cykla till Stensjögatan för att arbeta. Mitt dåliga lokalsinne är ju känt vid det här laget så det är väl lika bra att erkänna att Åsa fick noggrannt beskriva cykelvägen dit. Jag kom i precis lagom tid till jobb och kvällen där förflöt lugnt och stillsamt.

  

Pildammsteatern bjöd på gratis underhållning ikväll igen och då cyklar klart vi dit. Det bjöds på hyllningskväll för Frank Sinatra. Round Midnight Big Band spelade ett knippe favoriter. När sedan sångaren Andreas van Lunteren sjöng var hans röst svår att skilja från den riktiga Frankie Boy, i alla fall för mig som inte är någon stor Sinatra-fantast. Vi hann inte packa med någon fika så det blev till att handla lite gott i "Systrar & Bröders" stånd. En ljuvlig kväll med mycket bra musik. Jag passade på att leka lite med min kamera också.

     

Vaknade av oljudet från hammarslag idag. Det var inte någon av mina grannar som spikade upp tavlor utan åskguden Tor som bankade. Åska ... mitt absoluta favoritväder!!! Jag gick in och tittade på SVT´s vädersida och såg till min glädje att det skall bli mer åska under dagen.  Meterolog Per-Erik ser ovanligt glad ut idag. Han gillar nog också åska!!!!

             

 

Läste i Metro idag om ett märkligt möte. Det var mellan världens längsta och världens kortaste man. Xi Shung mäter hela 2,36 m över havet. He Pingping innehar den betydligt moderatare längden av 73 cm.

    

Med packad utflyktskorg cyklade vi iväg till Pildammsparken för att se Carmen. En timma innan föreställningen var vi på plats och redan då var det näst intill fullsatt. Vi knökade ner våra små bakdelar på stentrapporna och väntade. Föreställningen började på utlovad tid och från allra första stund var jag trollbunden. Detta trots att mitt akterparti värkte och slutligen  mer eller mindre domnade bort. Det var ljuvlig musik! Uppförandet intensivt och eldigt under bar himmel!  Jag kan varmt rekommendera denna förkortade uppsättning av Carmen ... tror där är ett par föreställningar till!

      

Idag höll jag på att sätta mitt morgonkaffe i vrångstrupen när jag såg rubriken - Män på UMAS tjänar 15 000 mer än kvinnor - i Sydsvenska Dagbladet. Artikeln fortsätter: "Lönegapet mellan män och kvinnor på Universitetssjukhuset MAS ökar. Den genomsnittliga skillnaden till männens fördel var 8 257 kronor i månaden 2004, i fjor hade gapet ökat till 8 879 kronor. Ökningen är inte stor i procent, men sker utifrån en för männen redan gynnsam nivå".

När jag fortsätter att läsa artikeln ser jag att det är slaskjournalistik. Journalisten har jämfört män och kvinnor med olika utbildning. Det man kan studera ur jämställdhetsperspektiv, är om personer med likartad utbildning och i samma ålder har olika lön, beroende på kön. Trots alla felaktigheter i artikeln  gick jag igång direkt och alla orättvisor sett ur jämställdhetsperspektiv for genom mitt huvud. Jag skall inte gå närmre in på det här för då blir jag bara så rasande arg!!!!!!! 

Biiiiip biiiip biiiip skrålar det  i mitt högeröra denna morgon. Dax att stiga upp. Klockan är 05:00. Dusch, frukost, stappla till busstationen, på bussen, stappla genom St Lars-parken, flexa in, få rappport, dela medicin ..... jag är tillbaka till vardagen!  HJÄLP! MIN SEMESTER ÄR SLUT! VART TOG DEN VÄGEN? PANIK!

Lite tröst och egenterapi:
Trots allt regn har semestern varit jättebra, så jag är utvilad och på hugget att ta itu med mina arbetsuppgifter. Det är också kul att  komma tillbaka till avdelningen och träffa alla trevliga kolleger igen! Nu skall jag göra som Åsa(min systerdotter), nämligen skriva en lista på saker jag skall vill/har som målsättning att göra resten av denna sommar. För trots att min semester är slut är ju inte sommaren det!
Paniken börjar avta i styrka!!!

har drabbats av en depression! Hon vill leva la dolce vita ... fortsätta att leva la dolce vita som under semestern. Vi har ju som bekant varit ute på en halvö uppe vid Göteborg ... närmre bestämt Råön. Ett underbart litet smultronställe, där det har regnat i stort sett oavbrutet i två veckor men vad gör det om man är en Golden Retriever?! Att få ligga i gräset hela dagarna med regnet strilande i pälsen och dessutom få bada i havet flera gånger per dag, det är lycka det!!! Lägg sedan till ett antal kossor som man kan ligga och spana på, kanske rent utav jaga så där lite smått, då är lyckan fullkomlig! Med jämna mellanrum stack Lisa in huvudet under ett blått skynke, som hängts upp för att hindra illasinnande och stickande/bitande illbattingar  från att ta sig in i stugan. Hon tittade på oss och undrade klart varför vi satt därinne i stugan ihopkrupna med våra böcker istället för att vara ute i regnet. Snabbt accepterade hon det faktum att vi måste vara tokiga och stack därefter snabbt ut till blötan igen. Så ... nu hemma i den tråkiga och torra lägenheten deppar Lisa. Det hjälper inte att matte lockar med leverpastej, prinskorv, nya leksaker och kalla bad på Ribban. Nej här blir det ingen svansviftning inte!  Snart får vi överväga ECT-behandling. Nog tur att Lisa får en egen trädgård snart!