Eva Ekström

Ännu en arbetsdag och en väldigt tidig sådan, klockan 05:00 stiger jag upp. Det går inga tåg på söndagsmornarna som kan ta mig i tid till avdelningen. Jo, jag kan åka in till Höör och ta ett tåg därifrån men då är det mycket bättre att ringa sin kollega dagen innan och höra ifall det är ok att flexa in en 1/2 timma senare. Min kollega opponerade sig inte utan hade full förståelse så det blev den lite senare tågtiden.

Allt flyter bra trots att det är första gången jag pendlar till jobbet en morgonen. När tåget rullar in på Lunds station käner jag mig visserligen lite stressad för jag vill ju inte komma allt för sent. Det kan vara körigt med mycket nya patienter på mornarna så jag vill inte belasta mina kollegor med extra mycket arbete. Sömnig, stressad och kaffesugen går jag målinriktad dit jag placerat min cykel igår. Hittar den inte! Jag går rad efter rad och tittar ... ingen cykel. Då får jag ett raptus och börjar svära för mig själv ... "det är ju själva f_n också att de inte kan låta cyklarna vara ifred"! " Jäkla cykeltjuvar, f_n ta dem"! Blodtrycket stiger och jag hade kunnat göra mig olycklig om någon kommit förbi just då. Trots allt lugnar jag mig efter en stund. Blodet rinner till hjärnan igen. Jag kommer på att jag tittat efter fel cykel!!!  Monarken står ju i Hässleholm inte här! I Lund står ju min svarta Yosemitecykel. Jag gick tillbaka till cykelställen igen och mycket riktigt där stod min cykel fint parkerat.

Så kan det bli när man flyttar till landet och måste ha tre cyklar för att kunna tranportera sig till olika platser. Man kan hamna i ett tillfälligt förvirringstillstånd. Hoppas bara jag inte åker hem till min gamla lägenhet på Friisgatan och skrämmer slag på de nya hyresgästerna där!