9/10 Bad bad day
Under täcket
Alla har säkert hört talas om jänkarns uttryck "bad hair day" men nu tänker jag mynta ett nytt begrepp nämligen Evas "bad bad day". Gårdagen hade nog tagit hem första priset om det funnits en tävling under den rubriken ... bad bad day! Det hela började med att Lisa blivit sjuk, det är ju det odiskutabelt värsta, men sedan rullade det på.
Morgonen började med att jag missade en intressant kurs på mitt arbete, för att jag var tvungen att stanna hemma med Lisa. Vi hade visserligen en solig och skön förmiddag men inget kul att missa utbildningen. Märker ni hur jag försöker hitta de små fragmenten av positiva vibrationer som kunde kännas igår??? Nåväl, jag skulle arbeta ett kvällspass så jag cyklade iväg till stationen när hundvaktsavlösningen kom. Tänkte mig ta ett tidigare tåg så jag kunde ta igen lite patientarbete som jag inte hunnit med förra veckan. Jag hann med tåget och allt flöt på bra tills jag skulle ta min cykel i Lund. Denna står ju parkerad vid stationen och jag använder den till att ta mig ner till St Lars ... alla som känner till Lund vet att det är ganska långt dit. Jag gick rad upp och ner ... det tog ett tag innan jag hittade den, min svarta fina cykel ... nu UTAN sadel!!! Någon hade stulit min sadel och inte ens pinnen hade de lämnat. Det var bara till att använda apostlahästarna och traska på. Jag kan berätta att något patientarbete hann jag inte med!
När jag kom till jobbet beklagade jag mig högljutt för mina kollegor som var så snälla och förstående. Kvällen rullade på snabbt och inget anmärkningsvärt hände förrän det var min tur att gå in på PIVA (psykiatrisk intensivvårds avdelning). Då som en blixt från klar himmel hoppade en patient på mig och slet av mina glasögon. Vederbörande krossade dem därefter till en oigenkännbar stålhög med två lösa glas bredvid. Jaha, nu var jag synskadad också. Jag hade tur för min näsa kunde ha brutits (positivt tänkande)!!
När mitt arbetspass var slut skjutsade en snäll kollega mig till stationen. Den bilfärden skall jag berätta om en annan gång (rallyförare Micke vet vad jag tänker på ... för det gick fooooort, mycket foooort). Tåget hem spårade faktist inte ur, tro det eller ej!!! Väl framme i Hässlehulla fick jag fick bli hämtad av sambon eftersom jag inte såg tillräckligt bra för att cykla sista biten hem. Då, när jag äntligen steg i i hemmets trygga vrå, kom nästa smäll. Jag såg räkningen från veterinären och medicinerna!!! Jag skall inte tråka ut er med siffror men jag kan säga så här mycket ... att trots vi har försäkrat Lisa så motsvarade summan ungefär platt-TV'n vi tänkt köpa!!! Fy farao vilken dag ... jag borde stannat hemma under täcket!!!
Idag är jag hemma och passar sjuklingen. Min chef var snäll och lät mig ta en flexdag trots att "vård av sjuk hund" inte exicterar i Region Skånes värld. Hrm, får se om jag i alla fall kommer att ha tur med vädret!!!!!!!!
Morgonen började med att jag missade en intressant kurs på mitt arbete, för att jag var tvungen att stanna hemma med Lisa. Vi hade visserligen en solig och skön förmiddag men inget kul att missa utbildningen. Märker ni hur jag försöker hitta de små fragmenten av positiva vibrationer som kunde kännas igår??? Nåväl, jag skulle arbeta ett kvällspass så jag cyklade iväg till stationen när hundvaktsavlösningen kom. Tänkte mig ta ett tidigare tåg så jag kunde ta igen lite patientarbete som jag inte hunnit med förra veckan. Jag hann med tåget och allt flöt på bra tills jag skulle ta min cykel i Lund. Denna står ju parkerad vid stationen och jag använder den till att ta mig ner till St Lars ... alla som känner till Lund vet att det är ganska långt dit. Jag gick rad upp och ner ... det tog ett tag innan jag hittade den, min svarta fina cykel ... nu UTAN sadel!!! Någon hade stulit min sadel och inte ens pinnen hade de lämnat. Det var bara till att använda apostlahästarna och traska på. Jag kan berätta att något patientarbete hann jag inte med!
När jag kom till jobbet beklagade jag mig högljutt för mina kollegor som var så snälla och förstående. Kvällen rullade på snabbt och inget anmärkningsvärt hände förrän det var min tur att gå in på PIVA (psykiatrisk intensivvårds avdelning). Då som en blixt från klar himmel hoppade en patient på mig och slet av mina glasögon. Vederbörande krossade dem därefter till en oigenkännbar stålhög med två lösa glas bredvid. Jaha, nu var jag synskadad också. Jag hade tur för min näsa kunde ha brutits (positivt tänkande)!!
När mitt arbetspass var slut skjutsade en snäll kollega mig till stationen. Den bilfärden skall jag berätta om en annan gång (rallyförare Micke vet vad jag tänker på ... för det gick fooooort, mycket foooort). Tåget hem spårade faktist inte ur, tro det eller ej!!! Väl framme i Hässlehulla fick jag fick bli hämtad av sambon eftersom jag inte såg tillräckligt bra för att cykla sista biten hem. Då, när jag äntligen steg i i hemmets trygga vrå, kom nästa smäll. Jag såg räkningen från veterinären och medicinerna!!! Jag skall inte tråka ut er med siffror men jag kan säga så här mycket ... att trots vi har försäkrat Lisa så motsvarade summan ungefär platt-TV'n vi tänkt köpa!!! Fy farao vilken dag ... jag borde stannat hemma under täcket!!!
Idag är jag hemma och passar sjuklingen. Min chef var snäll och lät mig ta en flexdag trots att "vård av sjuk hund" inte exicterar i Region Skånes värld. Hrm, får se om jag i alla fall kommer att ha tur med vädret!!!!!!!!
Kommentarer
Postat av: systerdotter
Usch, vilken dag! Hörde att du träffade mamma på tåget i fredags och hon berättade hur förtjust du är i Hässleholm city....Kan bara hålla med! Åsa
Trackback
