Eva Ekström

När man bor på landet är det oundvikligt att de små söta mössen kommer och hälsar på. Tyvärr lämpar de sig inte så bra inomhus eftersom de åsamkar en hel del skada. Jag har ju mycket svårt för att döda en varelse bara för att den råkar besvära mig .... som tur är finns det fler som är lika blödiga som jag! Häromdagen hittade jag den ultimata musfällan!

Designer Roger Arquer has created a series of conceptual mousetraps that are intended "only to catch mice, not to kill them". Fånga men inte döda ... det passar mig alldeles utmärkt! Gäller bara att komma ihåg att vittra fällan så den lilla musen inte går svältdöden till mötes!

Åsa, vackert namn eller hur?! Om jag sätter dit en bokstav t ex ett ... n ... och placerar det rätt så blir Åsa genast en Åsna. Åsa, åsna, Åsa, åsna ... och då kommer jag onekligen att tänka på min favoritskötare som idag säkert känner sig som en åsna mellan två hötappar. Oj, vad jag är imponerad över hur snabbt jag associerar denna morgon.

Han är som en åsna mellan två hötappar är ett ordspråk med anspelning på Buridans sats om viljans ofrihet.  Buridan [byridQ´] , Jean,ca 1295-ca 1358, fransk skolastisk filosof, lärare vid universitetet i Paris. Traditionen tillskriver honom ett berömt exempel inom motivationsteorin, "Buridans åsna". Det handlar om en åsna som står mitt emellan två lika lockande hötappar och som - oförmögen att bestämma sig för en av dem - dör av svält. För en människa kunde det bli så, om lockelsens styrka var helt avgörande för hennes handlande.
(Nationalencyclopedin)

Åsa lilla, jag försöker stötta dig i din svåra stund nu när du står där mellan hötapparna ... USIL eller UMAS. Nu tror jag inte du är oförmögen att välja vilken tjänst du skall ta, så risken att du skall dö av svält är minimal men du kommer att vela fram o tillbaka. Många och långa sömnlösa nätter misstänker jag du kommer att ha! Inte lätt, inte lätt  att vara så eftertraktad på arbetsmarknaden. Jag håller tummarna för dig att du fattar rätt beslut!!! Det kommer att bli bra skall du se!

Ikväll har jag badat min lilla smutsgris ... Lisa. Hon har varit på promenad nere vid sjö och där hittade hon en fantastiskt rolig leksak, en innerslang till hjulet på en skottkärra. Den for hon runt med i leran så ni kan kanske föreställa er hur hon såg ut.

Det blev till att ta fram den stora shampooflaskan för att  kunna gnugga pälsen ren. Nu är det visserligen en smal och smäcker Golden retrievertik  vi har, men det är inte så enkelt att bada henne längre, eftersom vi dras med ett hemskt  bubbelbad som jag har berättat om tidigare. Att lyfta denna 32 kilo tunga ... förlåt lätta dam är enklare sagt än gjort! Det är lätt att drabbas av livmoderframfall eller något i den stilen. Blodsmaken kommer i munnen i alla fall och det krävs nästan en sniff av ammoniak för att plocka fram all råstyrkan.

                                        Nu har hon i alla fall fått ett bad!
            Det blev en dramatisk skillnad färgmässigt på pälsen before and after!!!

Jag bara älskar dem ... bebisar alltså! Det går helt enkelt inte att se sig mätt på dem! En av mina favoritsajter är därför Anne Geddes hemsida. Titta på de små ljuvliga varelserna, visst är de bedårande! Tänk så små händer och fötter.

      

Jag är barnsligt förtjust i tomtar men tycker bara om att ha dem framme under julen. Sen är det inte alla tomtar jag gillar ... de skall vara gamla, gärna från början av seklet, för att få bo hos mig! Nu börjar det lacka mot jul och mina tomtar har börjat hoppa i lådorna för att få komma ut och lufta sig, men de får allt bra vänte lite till! Förutom en som redan är framme!!!

Jag har nämligen köpt en trädgårdstomte. Denna lilla krabat har jag gömt väl i buskarna i min trädgård. Min sambo hatar sådant "krimskrams" därför står han gömd och strategiskt placerad utom räckhåll för elaka fingrar. Jag får väl erkänna att det  är med blandade känslor som jag erbjöd honom vår trädgård som hemvist. Hrm ... jag får väl fundera på om han skall flytta till en annan trädgård eller jag skall köpa en kompis åt honom?!

Såg en insändare från en förgrymmade granne till en tomte-entusiast: Trädgårdstomtar borde, liksom alla porslinsdjur, totalförbjudas och beläggas med spöstraff på både innehav, försäljning av och tillverkning. Kanske bäst jag aktar mig för mina grannar!

  Visst är de fina?!   Vad tycker ni om trädgårdstomtar?

Emellanåt tappar jag min tilltron till människan ... jag kan helt enkelt inte förstå hur ond och egoistisk den männskliga rasen är. Tidningarna är fullmatade med exempel på detta så jag skall inte tråka ut er med det. Men så ibland kan jag komma att fästa blicken på en riktig solskenshistoria och då tänker jag: det finns trots allt godhet hos en del av oss Homo sapiens sapiens.

Denna gång var det en historia om en älg som fick mig att bli varm om hjärtat. Det var på torsdagsmorgonen som en stor älg förirrade sig ner in en pool i Johansfors i Halland. Efter att ha tömt det kalla vattnet - som nådde älgen upp till magen - försökte man på olika sätt få upp den ur bassängen. Utan resultat. Under tiden smög en kalv omkring i buskarna bara några hundra meter ifrån. Den längtade efter sin mamma. Enklast vore att avliva älgen men de godhjärtade segrade. Det beslöts att älgen skulle få leva. Polis och veterinär kom på fredagen för att söva ner älgen. Den lyftes ur bassängen av räddningstjänsten och efter några timmars vila kunde den återförenas med sin kalv.

               Många människor kämpade och slet för en god sak!!! Det finns godhet också!!

Denna dag var vikt till ett kärt besök ... pappa och Jonas skulle komma. Vid middagstid dök de upp efter en timmas bilfärd. Lisa blev överlycklig eftersom hon är stormförtjust i dessa båda herrar. Hon dansade framför dem med en boll i munnen och gnydde högt för att de inte skulle missa henne. Vi var alla hungriga så maten ställdes direkt på bordet. Det blev köttbullar och potatismos som utlovat. Riktigt gott faktiskt.

Pappa satt en god stund och njöt i fåtöljen av värmen från kaminen medan jag diskade ... vi andra tyckte det var förskräckligt varmt. Det blev en del inspektion ute i trädgården och övriga huset också för det har ju hänt en del sedan pappa var här senast.

En tur till Förmedlingscentralen i Tyringe gjorde vi också (passade på när stora starka Jonas fanns till hands) för att hämta träsoffan. Avslutningsvis drack vi kaffe och åt hemlagad blåbärspaj, beställd från kondis i Lönsboda. Vips så var denna dag slut!!!

                   
                        Alltid trevligt att ha min snälla pappa och gulliga Jonas på besök.

Vaknade idag av att jag frös förskräckligt om mina små tassar. De hade inte kommit utanför täcket ... nej, det var helt enkelt svinkallt i huset. Jag tittade ut genom fönstret och såg att inte bara jag frös utan hela naturen var frusen. Ett tjockt frosttäcke gömde  gräsmatta och löv.  Frost är nästan snö i hundars värld, även för Lisa. Var? Var är snön matte, kan man se i en tankebubbla ovanför Lisas huvud?!



Väl ute springer Lisa som en vettvilling och letar ivrigt efter snön. När hon inte hittar den, börjar hon rullar sig i den isiga gräsmattan och njuter av de små smulor av snökristaller som erbjuds av frosttäcket. Håll ut Lisa! Snart,  kommer ditt favoritväder ... snö!!! 
 
         Hrm, jag kan inte låta bli att undra: tycker hundar också om att göra snöänglar tro?

Någon hade berättat för mig om ett av de stora lördagsnöjena här ute på vischan, Förmedlingscentralen i Tyringe. Dit vallfärdar folk från hela Skåne för att göra lite fynd och för att förundras. Vi hade inga direkt positiva föreställningar när vi körde dit så vi borde inte blivit chockade. Nej, vi hade faktiskt föreställt oss det värsta. På parkeringsplatsen möttes vi av massor av bilar och människor. Då förstod vi vidden av detta "nöje".

Väl inne tappade vi båda talfömågan för våra munnar stod vid öppna, som hålen i fågelholkarna, av häpnad. Ni har väl alla varit inne på Blocket och surfat runt förmodar jag.  Kan ni då föreställa er ett Blocket i verkligheten? En salig blandning av fina dyrbara antikviteter, nya saker, begagnade saker, mat, verktyg, kläder ... ja i stort sett allt finns där! Att det sedan ovanpå detta springer runt en massa konstiga människor från de djupa Göingeskogarna gör inte stället mindre attraktivt i studiesyfte.

Vi köpte en fint renoverad antik träsoffa till vår lilla teveranda. En modell som vi letat länge efter. Så letar ni efter något speciellt så åk till förmedlingscentralen i Tyringe ... eller är ni bara sysslolösa en dag så gör ett studiebesök.


         Nu har de börjat med försäljning på nätet också, woaw!!!!!!!! Ni kan ju tjuvkika där!

Jag strävade emot länge för tjatet att gå med i Facebook men till slut gav jag med mig. Egentligen tycker jag det bara är en enda röra med all information som finns på sajterna ... akvarium, vampyrbett, anslagstavlor mm. Man blir fullständigt bombarderad av en massa mail som skall påvisa alla vänner som inbjuder till någon lek, har skrivit på din anslagstavla, gett en fisk till ditt akvarium .... ja listan kan göras hur lång som helst. Sen får jag dåligt samvete också för att jag inte svarar alla.

Jag har sett fler och fler artiklar om vissa varningar  angående integritetsintrång och att man nästan har sålt sin själ. Här är ett exempel: "Omkring 400 000 svenskar har registrerat sig på Facebook. Därmed har de också skrivit över rättigheterna till sina bilder och uppgifter om sig själva till det amerikanska företaget då de godkänt ett 13-sidigt kontrakt", skriver Metro.

               
                 Nu har jag bestämt mig ... jag lämnar Facebook!! Tack och hej leverpastej!


 

Idag tänker jag berätta för er om en liten krabat som kom i familjens ägo för minst 10 år sedan och då helt utan valmöjligheten att avstå. Den jag skriver om är Hannibal ... familjens salamander som tycks vara odödlig!!! Denna lilla krabat simmar omkring i en rund guldfiskskål. Inredningen däri får jag väl säga är hemtrevlig, med stenar, grus och plastväxter. Han verkar i alla fall trivas bra i denna skål och blir lika glad varje gång det serveras frysta tubifex.

Vad är då problemet? Jo, han dör aldrig!!! Denna lilla krabat som inte bett om att få komma till oss, tillför med sin existens endast extra arbete. Det är inte alls roligt att hålla skålen ren och han är inte precis kramgo heller så kontakten är det si och så med. Vi försöker adoptera bort honom till alla nya gäster som kommer, därför frågar vi i dörröppningen: "vill ni ha en ödla??" men det är alltid samma svar: "nej tack! ".

Nu skulle vi enkelt kunna lösa problemet genom att sätta ut honom i vårt lilla springvatten så en skata tog honom. Åhh så hjärtlöst ... nej det skulle jag aldrig kunna göra, istället sköter jag honom exemplariskt. Han har ju som sagt inte bett om att få komma till oss. Undrar hur jag kommer att reagera den dag han ligger där stel i skålen? Blir reaktionen: man saknar inte kon förrän det är tomt i båset .... eller blir det: äntligen!!!!!!!!! Ja, vi får väl se om 10 år!!!

                 Någon av mina läsare som är intresserad av att adoptera honom kanske??

Skator, skator överallt skator. Varför har de  invaderat just min trädgård? Inte nog med att de har retat Lisa, hela tiden vi bott här, utan nu har de helt tagit över vårt nya fågelbord. Jäkla marodörer!!! De stora vit/svarta gamarna skrämmer slag på våra småfåglar, men jag skall nog komma på ett sätt att få iväg skateländena.

Lisa har tampats med dem hela sommaren.  De har bjudit in henne att leka ta-fatt men hon har aldrig fått en ärlig chans för när de inte hinner springa från henne flyger de helt enkelt upp i ett träd. Där sitter de små elakingarna med sitt  retsamma tjatter. Fullständigt otagbara för Lisa. Jag borde egentligen ge Lisa lite Red Bull ... så hon fick vingar.

Skator (Pica pica)  ... bråkigare fåglar tror jag inte finns.

Hela vår trädgård är full med trevliga gäster och dem kan man inte låta gå hungriga. Vi måste bjuda på mat eller hur?! För att få alla dessa små, söta och färggranna varelser att stanna hos oss så har vi idag gjort en insats. Vi vill ju inte att de skall tycka att "gräset är grönare på andra sidan" och sticka över till grannarnas trädgårdar. Det börjar bli ont om föda nu när temperaturen smiter under nollstrecket.

Vi har därför idag varit och köpt ett fint fågelbord och goda frön åt våra vänner. Jag har letat länge efter ett fint bord och av en ren slump lyckade jag hitta ett när jag surfade runt en dag. Det är ett kombinerat fågelbord och fågelholk. Tack vare en smarta lösning, kan man genom att placera en liten brädbit får fröautomaten att bli en holk till våren. Smart tycker vi och även en jury som utsåg det till årets trädgårdsprodukt 2006. Sen är det ju jättefint att titta på också!

Vi hoppade in i bilen för att åka till en handelsträdgård. Där skulle vi köpa en ny Kentia palm eftersom jag lyckats med konststycket att bränna ihjäl min andra. Den  som stod lite väl nära kaminen tydligen. Trots att denna palm växer i det varma Afrika så blev det lite för mycket för den med kaminens heta luft.

När vi gick bort mot palmerna passerade vi avdelningen med orkidéer. De stod där i all sin prakt och lyste i allsköns färger. Vi lockades dit ... precis som om vi vore  små hungriga kollibrier. När vi stod där och betraktade dessa skönheter såg vi en stor röd skylt där det stod: "Halva priset. Avdrages i kassan". Det var utförsäljning på orkidéer från en utställning som varit nyligen i Kristianstad.

Tror ni vi kom  hem med en palm? Nej naturligtvis inte ... men med tre orkidéer. Så kan det gå!!!

I have a dream ... precis som Martin Luther King uttryckte det 1963  i Washington. " Jag har en dröm, att en vacker dag skall nationen resa sig och förstå... att alla människor är skapade lika...". Min dröm är inte lika storslagen och oegoistisk som Luthers, men så utger jag mig inte för att vara medborgarrättskämpe heller. Nej, jag har en mycket enklare dröm att uppfylla. Jag vill till Antarktis och nu har jag bestämt mig att ta mig dit också.

Det finns en resebyrå som heter Polar Quest  som ordnar resor till båda polerna. Först måste jag ta mig med flyg till Ushuaia, världens sydligast belägna stad i Argentina. Med ett isförstärkt expeditionsfartyg seglar jag sedan ut på Beaglekanalen. Den exakta rutten som tar mig ner till Antarktis beror på väder- och isförhållanden.

Tänk att få se dessa kolossala isberg och det fantastiska blå ljuset som bara finns därnere. Sen finns det en hel del djur att beskåda. Någon pingvin skall jag väl också lyckas stöta på eftersom det finns 22 miljoner pingviner som bor här nere. Packisen är full av sälar och i vattnen runt båten finns val.

Indien får vänta ... Antarktis lockar mer! Dyrt som rackaren är det, så det blir till att gå till  fängelset. Direkt i fängelse!

 

Jag blir lika omtumlad varje gång det händer ... en helt ny art har upptäckts ... år 2007!!! Brasilianska och argentinska paleontologer har hittat ett nästan komplett skelett av en ny jättedinousarieart. Den var över 30 meter lång och hög som ett fyrarvångingshus. Kan ni tänka er den stampa omkring i dagens Patagonien för 80 miljoner år sedan???   Den har fått ett vackert namn, Futalognkosaurus dukei, vilket betyder store ödleledaren. Helt otroligt!

Jag sitter här i startgroparna för att ge mig iväg till jobbet. Idag måste jag åka lite tidigare för att göra ett besök hos en optiker. Nu har jag skjutit upp det länge nog, så idag MÅSTE jag ta mig samman och välja ett par nya bågar. Jag tycker det är så  jobbigt att gå till optikern ... stå där i timmar och ta av/på av/på olika bågar och det märkliga är att man tycker alla ser lika knepiga ut på till slut!!

Mina glasögon blev ju tyvärr mosade av en patient så den sista tiden har jag bara haft svag ledsyn. Nja det var väl kanske lite överdrivet ... men för att vara seriös ett tag så ser jag inget vidare med de gamla glasögon som jag får använda nu. Vi får väl se om jag hittar något snyggt i Lund. Usch jag vill inte!!!!

Till min stora glädje träffade jag en av mina kollegor från fängelset i helgen. Jag sprang på honom på mitt arbete för han skulle extraknäcka lite som skötare under natten på min avdelning. Vi hann tyvärr inte prata så länge men lite trevliga och otrevliga minnen hann vi beta av. Avslutningsvis kom vi till att tala om att det är bra att tjäna lite extra kosing. Jag berättade att det blir en del extraknäck för mig också mellan varven ... mest för att bekosta mina resor. Då brast Bertil ut:  - " kan du inte komma tillbaka till oss?". Jag blev lite överrumplad men svarade att det skulle jag väl kunna. Jag gick hem på kvällen och tittade om mina uniformer fanns kvar ... hrm jag får väl erkänna att jag slängt allt utom ett par uniformsbyxor och några navytröjor. Det spelar i och för sig ingen roll för det går att kvittera ut nytt.

Nu idag, första vardagen då personalchefen är i tjänst kom det förstås genast ett rödfärgat mail!!! I detta mail stod det att han hört att jag kan tänka mig lite extrajobb. Han skrev att jag var mycket välkommen tillbaka och att jag inte skulle tveka. Så nu blir det till att dra på uniformen och bli plit igen. Jag blir allt lite skakis när jag tänker på det ... för det är så mycket säkerhetsrutiner och jag undrar om jag minns dem alla??!!! Visitera celler, visitera intagna, promenadrutiner, inlåsningsrutiner ... listan kan göras lång, men det sitter väl i ryggmärgen på mig hoppas jag!

Det händer inte värst mycket spännande i mitt liv just för tillfället (tycker ni kanske ALDRIG det gjort), eftersom jag är förkyld och all min energi måste gå till att klara av att mitt arbete. Mina flitiga bloggläsare vill ju ha en lite historia varje dag men det är svårt att prestera något när tillvaron mest består av jobb/vila/nysningar ... därför tänker jag idag tråka ut er med att presentera några av Lisas kompisar i Malmö.

Inte för att jag vill skryta men Lisa är väldigt populär bland hundkretsarna nere i Malmö, speciellt runt Johanneskyrkan där vi bodde tidigare. Populäriteten beror klart av att hon är så himla snäll och bjuder in nästan alla hundar till lek. Lisa älskar att ligga och brottas ... speciellt med Golden Retrievers och små valpar. Av alla hundar vi känner så finns det en som toppar i populäritet hos Lisa. Hon blir fullständigt stollig när hon ser honom och det är Olle. Så låt mig börja med att presentera honom!

Olle är en Labrador Retriever och han är runt fem år om jag minns rätt. Han är en ledarhund och hjälper sin matte att ta sig runt i Malmö. För att vara en mycket välutbildad man i sina bästa år så är Olle ovanligt busig. Han tar sig gärna friheten att göra små utflykter till buskarna för att äta brödbitar som "fågel-kvinnan" slängt ut i all välmening. Det är ju så med ledarhundar att när deras sele tas av så vet de att det är paus i arbetet och då kan man passa på att busa lite. När sedan inte matte är ensam ute med honom, så vet Olle också att han kan busa ännu mer ... han är som sagt väldigt klok. Då kan man få stå där och skrika Oooollllleeeee Olllleeee ganska länge, eftersom plötsligt och helt obemärkt har Lisa och han dragit in i de täta buskarna, för att äta upp duvornas bröd. Tänk vad snabbt de kan bli döva när det vankas mögliga godbitar?!


                                         Olle - Lisas stora kärlek


De övriga i hundligan är Bertil (också ledarhund), Tintin, Baily, Spike och en hel drös med småhundar. Sist men inte minst nämner jag Amy som är en importerad gatuhund från Grekland som fått ett härligt liv här i Sverige. Lisa är mycket förtjust i henne också, för trots att Amy är snabb som pilen och klumpiga Lisa inte alls hinner med så älskar de att leka!

Nu håller Lisa på att bygga upp en ny bekantskapskrets här uppe i Sjörröd. Vi får väl se om hon hittar någon ledarhund ... hon verkar ju ha ett gott öga till dem   ;-)



                                          Amy och Lisa tigger godis

Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar lilla Jonas idag! Med blommor och blad, vi firar hans dag, ja vi gratulerar lilla Jonas idaaaag! Hoppas du haft en alldeles särdeles bra födelsedag!!

Puss & Kram