Eva Ekström

Min hund Lisa har stora bruna ögon och med hjälp av dessa dompterar hon mig fullständigt. Jag är fullt medveten om att hon spelar på alla mina känslosträngar men trots det går jag på det. Låt mig ta följande exempel. Lisa är som ni säkert alla vet hos en dagmatte och daghusse om dagarna när vi arbetar. Alltså är hon nästan aldrig ensam hemma. Det går jättebra att lämna henne ... hon har aldrig hitta på något bus och hon står inte och skäller heller. Så att lämna henne en kort stund hemma är inget problem ... om det inte vore för de bruna ögonen!!!

När jag skall gå märker hon direkt om hon skall få följa med eller inte. Då släpar hon sig (som om hon vore skadeskjuten) in till vår säng och ställer sig där. Tittar bedjande på mig och hela hennes lilla hundkropp uttrycker sorg och kris ... "ta mig med matte, snälla lämna mig inte ensam".

Jag stålsätter mig och säger uppmuntrande: "Lisa lilla, matte kommer snart, jag skall bara gå ett kort ärende". Då hoppar hon upp i sängen (lika skadeskjuten) och lägger sig. De bruna ögonen börjar vattnas och jag håller på att gå i bitar av hjärtesorg!!!!!

Full av entusiasm åker jag med Åsa till Kristianstad för att shoppa lite. Jag hade lite planer på att göra lite klädinköp. Vi hittade ganska snart en jättebra affär som dessutom hade rea ... allt halva priset. Både Åsa och jag plockas snabbt ihop varsin hög med kläder som vi glatt tar med oss in i provrummet. Det ena klädesplagget efter det andra åker av/på, av/på och av/på. Inget passar, allt sitter som ålaskinn och alla små valkar framträder skarpt i alla speglarna i provrummet.

Jag lämnade affären slokörad och utan så mycket som ett litet linne! Vi fortsatte att gå gata upp och ner ... mina blicka fastnade på de skyltfönster som hade dekorerat med "alla hjärtans dag" godis.  Kakor,bakelser, choklad överallt fanns det konditorier och choklad affärer.

Men efter klädprovningen var det inga större svårigheter att stå emot frestelserna. Jag åt naturligtvis inte av Åsas semlor hon haft med till fikan heller, trots att saglet rann i mungiporna. Den här inköpsdagen som var ägnad åt att handla kläder slutade med att jag kom hem med en gardinstång istället för lite nya tröjor!!!!

Jag gick med Lisa till sjön och hon fick helt fria tyglar eftersom veterinären friskförklarat henne.  Att springa i vattenbrynet och stänka det är lycka för en Golden Retriever. Hittar man sedan en gammal saftdunk ... ja då är lyckan obeskrivlig. Min lilla ögonsten kan verkligen konsten att roa sig på egen hand!