Eva Ekström

Jag läste i tidningen häromveckan om en kvinna som kom cyklade i Malmö. Plötsligt såg hon en man som betedde sig märkligt och avvikande. När han sedan såg henne lade han benen på ryggen och sprang. Då fick hon onda aningar och saktade ner hastigheten. Tur var det för mannen hade spännt en pianotråd i halshöjd över gatan. Efersom hon hade så låg fart skadade hon sig inte.

Usch, jag ryser vid blotta tanken på vad som kunde ha hänt! Tyvärr har det satt sig i skallen på mig nu, för ibland när jag kommer i full karriär på min cykel, slås jag av tanken: tänk om någon fäst en pianotråd här mellan träden!? Jag kan riktigt känna hur den skär in i halsen på mig! Då bromsar jag lite smått och spejar ett tag efter uppspända trådar. Tramsigt  att få en sådan noja ... ja jag vet!

Idag har det varit sommartemperatur här uppe i tassemarkerna, över 25 grader varmt i solen. Lisa och jag passade på att ge oss ut på långpromenad i skogen. Först hade jag tänkt leta efter svamp men ändrade planerna när jag såg tre äckliga fästingar krypa på Lisas rygg. Tyvärr har jag tagit av henne fästinghalsbandet för jag trodde säsongen var slut. Ett tag var det ju riktig höst och så kallt att det behövdes handskar.

Jag plockade bort de äckliga illbattingarna och beslöt mig för att gå på  de markerade spåren. Vi valde ett tre kilometer långt elljusspår. Det var alldeles ljuvligt i skogen. Efter ett tag började Lisa släpa benen efter sig för hon var jättevarm och det gillar hon inte.

På tal om värme så måste tiden vara ur led för idag hittade jag en vitsippa (Anemone nemorosa). Tog ett foto med min mobil som bevis. Att klimatförändringen är ett faktum kan nog ingen tvivla på längre.

Nära Finjasjöns södra strand ligger Hovdala slott, ett av de främsta minnesmärkena från snapphanetiden i Skåne. Efterom vi bara bor ett stenkast därifrån och dagens program var skördefest, så vi beslöt att ta en tur dit. Det fanns massor av godsaker att köpa i  de olika byggnaderna, honung, bröd, potatis, äpplen mm. Många hantverkare visade upp sina färdigheter och sålde dessutom sina alster. Vi köpte en fin talgbollstrut i ene. I ett stånd fanns en pomolog som hjälpte besökarna att artbestämma sina äpplesorter ... synd att vi glömde våra äpplen hemma. Jag blev mest glad över att få se ett par riktigt fina hästar ha uppvisning. Vi köpte inga växter trots att vi var sugna, måste ju först se vad som redan finns i alla rabatter. Nästa år ... då får vi ta med stora börsen.

Det var riktigt trevligt att gå där och titta  i de vackra pastorala omgivningarna. Lisa uppskattade också det hela och speciellt hästarna som hon tittade intresserat på.


 

Eftermiddagen avslutade vi med att följa våra gäster en bit in i Småland ... vi körde till IKEA i Älmhult. Vi var tvugna att köpa några låga bokhyllor. Det blev en del lite annat smått och gott också, som det brukar bli när man besöker det varuhuset.

Det går bara inte att företa sig något vettigt när man väntar på att gästerna skall anlända. Denna helg skulle vi ha övernattande gäster från Småland. Vi vankade av och an ... till slut kom de och då var klockan nästa två. Utsvultna startade vi grillen och glufsade i oss lite korv med bröd som snabblunch.

Ann-Sofie och Lennart är inga naturmänniskor så några längre skogsturer blev det inte, vilket jag sett fram emot. Trots att Lennart är jägare så gillar han inte att bara gå i skogen. Dagen gick snabbt, maten åkte fram och tillbaka. Jag somnade utschasad vid 23-tiden. Strax före insomnandet kom jag att tänka på  Leonado Da Vincis "den sista måltiden". Hrm ... undrar varför?!

Ja, jag skall arbeta idag igen ... men en hel ledig helg hägrar så idag känns det faktiskt lätt att stiga upp. Jag skall ha ett kvällspass så det blev sen frukost med nybakade frallor och god Bavaria Blue-ost från ICA. Det var då, när jag satt där och sippade på mitt nybryggda kaffe som de dök upp! Jag blev alldeles varm i hjärtat, när jag såg dem i den stora gamla eken. Där dök det plötsligt upp ett helt litet samhälle av olika små varelser. Det var trädkryparen,  rödhaken, blåmesen och ett av mina favoritdjur, Ekorren som skuttade omkring på trädstammen. Då slogs jag av att nu faktiskt har jag naturen ända inne på stugknuten.


Jag har arbetat så mycket och varit upptagen med renoveringen av källaren att det inte funnits utrymme att få njuta av de vackra omgivningarna. Nu ... skall det bli underbart att få ta del av allt i naturens skafferi.

Kära bloggläsare nu är jag tillbaka efter en veckas uppehåll. Jag har inte haft tid att skriva och det beror på att jag jobbat väldigt mycket, inte extra utan på mitt ordinarie jobb. Pust och stön ... två helger i rad! Det har varit väldigt intensivt på avdelningen också med mycket in- och utskrivningar så jag är totalt slut när jag kommer hem. En liten kunskapstörstande sjuksköterskestudent har jag också vid min sida ... bara det kräver extra energi. Så den senaste tiden har det bara varit jobb, jobb och åter jobb för hela slanten.

Jag "köpte" DVD-filmen The Simpsons häromdagen och då såg jag Homers ansiktsuttryck ... det tyckte jag passade bra in på mig. Denna trötta och desperata blick har jag emellanåt när jag tittar på mitt schema.

Jag städade lite i min hårddisk nu på morgonen, sorterade i mappar och slängde lite skräpfiler. Passade på att körde en defragmentering också. När jag rotade runt bland mapparna hittade jag lite foto på en alldeles bedårande liten baby ... Lisa. Tänk att hon varit så liten.

När man går  och strosar i affärer kan man ibland lockas att köpa saker som inte är riktigt genomtänkta eller planerade. Det har hänt mig (nu igen)! Inte för att jag är en shopoholic precis ... egentligen ogillar jag att springa runt i affärer men häromdagen hände det. Vi var på IKEA för att köpa en helt annan vara då vi passerade sängavdelningen. Där hade inredningsdekoratörerna bäddat med höstens nya påslakanset. Snyggt värre. Det var då jag såg dem ... CYLINDERKUDDARNA. Ett måste om det skall bli bulligt och snyggt i huvudändan av sängen. Tänk så praktiskt när man skall halvsitta och läsa i sängen! I ett svagt ögonblick gav jag mig hän och köpte två stycken kuddar och två  vita fodral.

Det blev väldigt snyggt måste jag erkänna MEN nu har jag fått besöka ytterligare en affär.  Tack vare dessa nyinköpta kuddar fick jag ta en sväng inom Apoteket. Jag somnade nämligen med tre kuddar, mina två vanliga och cylinderkudden. Nacken måste ha befunnit sig i cirka 90 graders vinkel. Jag vaknade därför med smärtor i nacken igår ... nackspärr!!! Jag kan inte vrida huvudet åt höger utan att det smärtar. Ja, ni vet säkert för alla har väl haft detta någon gång. Lite komplicerat eftersom jag cyklar en hel del och då blir det en del huvudvridande då jag skall svänga.

Zon gel har jag sett reklam för på TV så därför gick jag raka vägen in i vårt medicinrum på morgonen och letade febrilt. Som sjuksyster kan man ju få självmedicinera sig inom rimliga gränser. Men ingen Zon gel fanns hemma. En snäll kollega ringde runt till alla avdelningar ... ingen zongel! Det fick bli apoteket nästa.

Nu har jag bott lite mer än fyra veckor i min nya bostad och tänkte det var dags att presentera Lisas nya lekplats. Ja, egentligen har hon två för vi kan välja på att ta skogspromenaden eller sjöpromenaden. Skogen tycker hon är lattjolajbans speciellt när hon får vittring på ett rådjur. Fast inget kan mäta sig med stigen runt sjön ... den tycker hon är himmelriket! Vi bor ju som bekant alldeles invid Finjasjön. Tursamt nog för Lisa kan man promenera runt hela sjön och mellan vassruggarna finns goda badmöjligheter. Här hoppar hon klart i och tar sig en simtur. Ikväll hade hon turen att hitta en ny kompis också, det var Elsa grannens hund.

Två stora tårtor kom Atosa med till jobb idag. Det var hennes sista arbetsdag på avdelningen så hon ville bjuda sina kollegor på lite gott. Själv äter jag inte sötsaker längre men idag gjorde jag ett undantag och åt en bit. Hade inte hjärta att säga nej när Atosa var så givmild och bjöd. Det var gott men smakade väldigt sött.

Ja, då sticker Atosa till Stockholm och blir en fiskmås ( i Skåne kallar vi stockholmare för fiskmåsar eftersom de skränar, skriker och finns överallt). Trist men jag är glad att hon kom iväg ...

Esa kom med tuppen idag för han ville bli klar med golvläggningen så han kunde få lite fritt under helgen. Det första han sa på sin charmiga finlands-svenska var: "nu får vi hjälpas åt att lyfta upp kaminen". Det är så att i källaren där golvet läggs står en tung vedkamin. Nu måste den bort och det innebär att den måste släpas upp i  trapporna.

Det var bara till att kavla upp ärmarna och börja lyfta. Hur tungt det  var är svårt att beskriva MEN om jag varit man hade jag med all säkerhet fått pungbråck! Benen bågnade och armarna blev ett par centimeter längre. Blodsmaken kom i munnen. Jag får nog kolla så jag inte fått livmodersframfall! Kamineländet är ute ur huset i alla fall!

Skorstensfejaren var här för ett par dagar sedan och inspekterade skorstenen och rummets utformning.  Efter det skulle han skriva ett par offerter på olika kaminer som kan bli aktuella. Det är ju en hel vetenskap att bara välja rätt storlek.

Offerterna kom idag och utifrån dem har vi gjort vårt val. Det blir en Contura 550 ... nu hoppas vi den blir snygg och kommer att värma gott. Lite mysigt att man kan se eld från sidan också tyckte vi.

En av mina käraste kollegor skall snart sluta ... syster Atosa. Hon har begärt tjänstledigt  och skall börja arbeta i Stockholm. Efter allt som hänt så tror jag inte hon kommer tillbaka mer. Tyvärr, måste jag säga för Atosa är en mycket duktig sjuksköterska som alltid ser till patienternas bästa. Att hon dessutom är en trevlig och snäll kollega gör att jag kommer att sakna henne extra mycket. Speciellt kommer jag att sakna hennes galna upptåg och det ständigt  heta samtalsämnet "snigelfobin". Att få ha en kompetent  kollega vid sin sida som man kan lita på när det är hektiskt ... det är guld värt!

Ikväll skall en del av kollegorna gå ut för lite avskedsmiddag (de sitter och äter just nu) med Atosa. Jag var också inbjuden men med hantverkare i huset känner jag mig för stressad för att gå med.  Jag har också en äcklig blåsa på läppen som gör äckligt ont och som ger mig en allmän sjukdomskänsla ... så tyvärr kastade jag in handduken. Hoppas ni har trevligt!

Atosa, hoppas nu du får det jättebra i Stockholm! Ladda batterierna och kom igen! Du behövs på avdelningen! Vi går och äter middag i veckan som planerat! Håller naturligtvis kontakten via sms, mobilen och bloggarna.

Nästan hela dagen har jag stått och balanserat på en liten stege och glott upp i taket. Jag vet vad mina läsare tänker nu ... hon har överansträngt sig ... det har blivit för mycket för henne med huset ... munsår ... stress!!! Tyvärr måste jag göra er besvikna för jag har inte blivit kataton och nej jag har inga hallucinationer heller. Så vi kan utesluta en reaktiva psykos.

Varför har jag då stått och stirrat upp i taket? Jo, det jag har pysslat med är att måla taket på vår lilla teveranda. Vit färg är det enda jag har  kladdat med så nu är jag nästan snöblind. Det blir jättefint. Imorgon efter jobb skall jag ge mig på väggarna. Jag tror det kommer att bli ljust och fint, mycket bättre än den omålade träpanel som sitter där nu! Skall gå och inspektera lite nu när det börjar torka. Jag har lite ont i nacken och högerarmen men skall man leka målarmäster så får man allt stå sitt kast.

                      Stirra inte för länge på den vita bilden 
                                   risk för snöblindhet!

Vaknade idag av att solens strålar smög sig in i sovrummet. Vilket skönt uppvaknande! Mmmm så skönt en hel ledig dag att få disponera precis som jag själv vill! Jag gick upp och gjorde iordning min frukost och började äta. Tog en liten slurk kaffe först och det var då ... det var då som jag märkte det. En liten knuta nere på läppen. Sprang in till badrummet och tittade i spegeln. Munsår jag hade fått ett munsår!!! Panik! Salvan, var är salvan som jag köpte för ett par år sedan? Är den fortfarande verksam?

Varför skriver jag om ett litet munsår  på min blogg? Jo, för jag hatar det! Jag hatar detta lilla virus som finns i min kropp. Herpes simplex typ I heter det lilla aset med en finare benämning. Trots att tre utav fem svenskar har det så känner jag mig illa till mods av eländet.  

            Fast nu skall jag tänka positivt ... det kunde ha varit Herpes simplex typ II

Ibland undrar jag om jag skall straffas på något sätt. Det verkar som om jag har något otalt med han däruppe. Inte för att jag på något sätt är troende men man kan ju börja undra lite. Ibland får jag för mig att någon/något sitter däruppe och regisserar min tillvaro. Vederbörande ser plötsligt Eva njuta av sin fridag ... då måste något hända, se för det går ju inte att hon ligger på latsidan. Är jag förbannad på något sätt?

Som idag t  ex när jag precis har micrat en portion vegetarisk Fygande Jacob. Jag skulle precis ta första tuggan när telefonen ringer. Det är en man med småländsk dialekt som säger: " nu e ja her om 2 minuter e du himma"? Jag tittade ut genom fönstret och där rullade lasbilen precis upp till min infart. Alltså kunde jag inte gömma mig!

Det var trägolvet vi beställt som skulle levereras. Jag tittade in i lastbilen och fick en smärre chock. Skall vi ha alla dessa paket, frågade jag honom. Lite klämkäckt svarade han:  "ja, vem skall annars ha dem"? Nu stod jag framför 26 paket med 9 långa plankor i varje som skulle av lastbilen. Jag kan tala om att de var tunga också! Chauffören hjälpte klart till att lasta dem av bilen men sedan skulle de ner i källaren . Upp o ner och upp o ner sprang jag 26 gånger i trappan. Svetten lackade på ryggen.

Nu är golvet på plats och skönt är det. Ikväll skall det börja läggas eller rättare sagt underlagsarbetet skall göras. Jag överdrev klart inledningsvis när jag skrev att jag känner mig "förbannad" ...  trots allt har jag haft bra flyt här i livet!!!

HIF - Hässleholms Idrottsförening skulle ha loppmarknad idag. Vi hade hört viskas om hur otroligt populärt detta evenemang är. Det skulle finnas massor av  fina saker som man kunde fynda där. Möbler, porslin, böcker, redskap allt skulle kunna köpas till en billig slant. Sen är det ju inte fel att kunna ge ett litet bidrag till idrottsklubben genom lite inköp. 

Naturligtvis så sticker vi dit. Intet ont anande ställer vi oss bakom avgränsningen som gjorts i form av ett röt/vitt polisband. Vi är där cirka en timma före öppnandet eftersom  vi inte var helt säkra på tiden, därför hamnar vi först i ledet. Inte värst mycket folktträngsel vid det här laget inte. Bredvid oss står två surgubbar som hela tiden kallar på personalen som jobbar där frivilligt och klagar över att "vissa" går in och kikar på varorna. Då kan ju de se ut godbitarna och springa direkt dit. Småaktigt tycker vi att stå och gnälla över sånt.

Plötsligt när vi stor där lite smått uttråkade utlöses någon form av masshysteri ... folkmassan bakifrån springer helt utan förvarning framåt som på en given signal. Vi får koncentrerar oss till det yttersta för att inte bli nertrampade. Mina glasögon slits av och hamnar på marken. Folk är som galna! En äldre herre bredvid oss blir omkullvält men jag hann inte se hur skadad han blev eftersom jag var tvungen att slänga mig efter mina glasögon.

                           Fleemarket a la Hässleholm


Chockade hamnar vi inne bland alla sakerna. Vi går som i trance mitt i gångarna och inser att det krävs vassa armbågar för att överhuvudtaget komma nära något som säljs. Efter en stund kommer vi till slut så nära att vi kan köpa något. Jag hittar en tavla med den gamla kungen.  En sådan har jag letat efter länge. Den skall jag ha ute i mitt före detta utedass. Sen köpte vi lite annat smått och gott, t ex en fin svampkorg. Vi gjorde inte värst många fynd men att få se alla dessa speciella människor i aktion var värt allt, tom att få glasögonen avkastade!

    
                                    Tavlan vi köpte

När vi kommer tillbaka från Tyringe där vi varit och tittat på lampor får vi en smärre chock. På garageuppfarten står en stor släpvagn fullastad med ved. Vi hade beställt lite ved av min sambos kollega men inte i vår vildaste fantasi hade vi räknat med dessa kvantiteter. Fast allt är ju relativt ... för folk som inte är "stabor" är antagligen detta lite ved.

På släpet låg det en lapp där det stod: " ps. vi måste hämta släpet imorgon". Ja, där rök den planeringen av lördagseftermiddagen!  Vi hade tänkt ha en lugn och skön eftermiddag med fika ute i solen. Kanske skulle vi olja våra trädgårsmöbler men inget mer. Jag får väl säga som Raskens Ida: "En sa alri tänka ut nåt på förhan".

                             Här är halva släpet tömt

                              

   

Då var det bara till att hämta skottkärran och börja. Nu blev ju inte det heller så enkelt , för en olycka kommer ju sälla ensam! När vi började lasta i veden insåg vi att hjulet var lite väl platt. Skottkärrans hjul hade alltså punktering! Jippi nu fick jag laga en punka också. 
 


Fram o tillbaka, fram o tillbaka, i fem timmar blev det till att ranta med veden innan släpet var tömt. Nu finns det ved till hela vintern, hoppas nu bara vår nya kamin blir installerad utan större missöden. Fast det är väl lika bra att räkna med att skorstenen skall rasa samman!

Nu har jag arbetat 14 dagar och bara haft en dag fritt i förra veckan. Denna vecka har jag arbetat 8 dagar i följd. Hallelujah för de nya EU-scheman vi fått. Kortare dagar men fler till antal ... hrm jag skulle vilja fråga våra välbetalda EU-ministrar: "blir man mer utvilad av detta"? För det var ju tanken att personalen skulle återhämta sig. Jag är då rakt inte mer utvilad, just nu känner jag mig fullständigt dränerad på alla krafter. När jag kom hem från jobb stapplade jag till soffan och somnade inom loppet av en 1/2 timma. Men nu är jag glad för fem dagars ledighet hägrar. Då skall jag fixa med huset, shoppa lite och har tänkt hälsa på min storasyster. Tänk fem dagar att disponera själv!!!!

Nu när jag skriver om detta tema - trötthet, kommer jag att tänka på Lisa. Som liten valp kunde hon somna överallt och i de mest märkliga ställningar. Här får ni ett smakprov på detta.

                        Lisa har somnat vid min skrivbordsstol

Tänk ... idag skall jag få lite lyx i min tillvaro. Jag har nämligen ordnat med en egen privatchaufför. Det är Åsa som kommer med sitt röda fartvidunder för att hämta mig. Mycket punkligt, klockan tre lämnar jag min arbetsplats och då ser jag Åsa stå därutanför som vi bestämt.

Efter en intensiv bilfärd var vi framme hos mig. Utsvultna plockade vi fram fikat, kaffe och ostmackor. Vi hade inte hunnit svälja många tugggor förrän nästa buskörare gjorde en flott entré, Lasse. Han hade kört från Malmö på sin nya motorcykel. Tyvärr hade det börjat ösregna under bilfärden, så han var kall och blöt. Efter ett par koppar kaffe hade han tinat upp något, men då fick vi för oss att gå ner till sjön med Lisa.  Det blev trots lite snålblåst en skön promenad nere vid strandkanten.

När vi kom tillbaka ville "ungdomarna" roa sig lite genom att ta en tur med nya motorcykeln. Åsa och Lasse stack på minst två rundor i kvarteret. De är lika som bär i de avseendet att de gillar fartens tjusning ... ju fortare desto bättre. Själv får jag nästan dödsångest när de båda drar med mig i  farten. Jag ser liemannen komma!




Magen började skrika efter mat så grillen fick tas fram. Jag satte Åsa och Lasse som första grillmästare. Det fungerade bra för maten blev god. Vi satt ute ett bra tag men sen klarade inte Lasse  smärtan när myggen bet honom i fötterna, därför tog vi kaffet och den goda Toscakakan Åsa köpt inomhus.
 


När det var dax att bryta upp försökte vi alla få Lasse att sova över men han ville tvunget hem till sin katt Mustafa. Så det blev en kall, lång  färd på motorcykel i mörka natten ... men hem helskinnad kom han. Åsa bäddade vi ner i soffan.  Åsa och Lasse  verkade trivas ihop de är lika "slängda i käften" båda två. Jag undrar bara om inte Åsa är strået vassare för det sista Lasse sa när han gick var: "Åh herre jisses ... jag tror jag har mött min överman"

Trevligt att ha er hos oss ... kom igen precis när ni vill! Och Lasse glöm nu inte att du skall hjälpa mig att kitta mina fönster i växthuset till våren!