Eva Ekström

Åsa, vackert namn eller hur?! Om jag sätter dit en bokstav t ex ett ... n ... och placerar det rätt så blir Åsa genast en Åsna. Åsa, åsna, Åsa, åsna ... och då kommer jag onekligen att tänka på min favoritskötare som idag säkert känner sig som en åsna mellan två hötappar. Oj, vad jag är imponerad över hur snabbt jag associerar denna morgon.

Han är som en åsna mellan två hötappar är ett ordspråk med anspelning på Buridans sats om viljans ofrihet.  Buridan [byridQ´] , Jean,ca 1295-ca 1358, fransk skolastisk filosof, lärare vid universitetet i Paris. Traditionen tillskriver honom ett berömt exempel inom motivationsteorin, "Buridans åsna". Det handlar om en åsna som står mitt emellan två lika lockande hötappar och som - oförmögen att bestämma sig för en av dem - dör av svält. För en människa kunde det bli så, om lockelsens styrka var helt avgörande för hennes handlande.
(Nationalencyclopedin)

Åsa lilla, jag försöker stötta dig i din svåra stund nu när du står där mellan hötapparna ... USIL eller UMAS. Nu tror jag inte du är oförmögen att välja vilken tjänst du skall ta, så risken att du skall dö av svält är minimal men du kommer att vela fram o tillbaka. Många och långa sömnlösa nätter misstänker jag du kommer att ha! Inte lätt, inte lätt  att vara så eftertraktad på arbetsmarknaden. Jag håller tummarna för dig att du fattar rätt beslut!!! Det kommer att bli bra skall du se!

Ikväll har jag badat min lilla smutsgris ... Lisa. Hon har varit på promenad nere vid sjö och där hittade hon en fantastiskt rolig leksak, en innerslang till hjulet på en skottkärra. Den for hon runt med i leran så ni kan kanske föreställa er hur hon såg ut.

Det blev till att ta fram den stora shampooflaskan för att  kunna gnugga pälsen ren. Nu är det visserligen en smal och smäcker Golden retrievertik  vi har, men det är inte så enkelt att bada henne längre, eftersom vi dras med ett hemskt  bubbelbad som jag har berättat om tidigare. Att lyfta denna 32 kilo tunga ... förlåt lätta dam är enklare sagt än gjort! Det är lätt att drabbas av livmoderframfall eller något i den stilen. Blodsmaken kommer i munnen i alla fall och det krävs nästan en sniff av ammoniak för att plocka fram all råstyrkan.

                                        Nu har hon i alla fall fått ett bad!
            Det blev en dramatisk skillnad färgmässigt på pälsen before and after!!!

Jag bara älskar dem ... bebisar alltså! Det går helt enkelt inte att se sig mätt på dem! En av mina favoritsajter är därför Anne Geddes hemsida. Titta på de små ljuvliga varelserna, visst är de bedårande! Tänk så små händer och fötter.

      

Jag är barnsligt förtjust i tomtar men tycker bara om att ha dem framme under julen. Sen är det inte alla tomtar jag gillar ... de skall vara gamla, gärna från början av seklet, för att få bo hos mig! Nu börjar det lacka mot jul och mina tomtar har börjat hoppa i lådorna för att få komma ut och lufta sig, men de får allt bra vänte lite till! Förutom en som redan är framme!!!

Jag har nämligen köpt en trädgårdstomte. Denna lilla krabat har jag gömt väl i buskarna i min trädgård. Min sambo hatar sådant "krimskrams" därför står han gömd och strategiskt placerad utom räckhåll för elaka fingrar. Jag får väl erkänna att det  är med blandade känslor som jag erbjöd honom vår trädgård som hemvist. Hrm ... jag får väl fundera på om han skall flytta till en annan trädgård eller jag skall köpa en kompis åt honom?!

Såg en insändare från en förgrymmade granne till en tomte-entusiast: Trädgårdstomtar borde, liksom alla porslinsdjur, totalförbjudas och beläggas med spöstraff på både innehav, försäljning av och tillverkning. Kanske bäst jag aktar mig för mina grannar!

  Visst är de fina?!   Vad tycker ni om trädgårdstomtar?

Emellanåt tappar jag min tilltron till människan ... jag kan helt enkelt inte förstå hur ond och egoistisk den männskliga rasen är. Tidningarna är fullmatade med exempel på detta så jag skall inte tråka ut er med det. Men så ibland kan jag komma att fästa blicken på en riktig solskenshistoria och då tänker jag: det finns trots allt godhet hos en del av oss Homo sapiens sapiens.

Denna gång var det en historia om en älg som fick mig att bli varm om hjärtat. Det var på torsdagsmorgonen som en stor älg förirrade sig ner in en pool i Johansfors i Halland. Efter att ha tömt det kalla vattnet - som nådde älgen upp till magen - försökte man på olika sätt få upp den ur bassängen. Utan resultat. Under tiden smög en kalv omkring i buskarna bara några hundra meter ifrån. Den längtade efter sin mamma. Enklast vore att avliva älgen men de godhjärtade segrade. Det beslöts att älgen skulle få leva. Polis och veterinär kom på fredagen för att söva ner älgen. Den lyftes ur bassängen av räddningstjänsten och efter några timmars vila kunde den återförenas med sin kalv.

               Många människor kämpade och slet för en god sak!!! Det finns godhet också!!

Denna dag var vikt till ett kärt besök ... pappa och Jonas skulle komma. Vid middagstid dök de upp efter en timmas bilfärd. Lisa blev överlycklig eftersom hon är stormförtjust i dessa båda herrar. Hon dansade framför dem med en boll i munnen och gnydde högt för att de inte skulle missa henne. Vi var alla hungriga så maten ställdes direkt på bordet. Det blev köttbullar och potatismos som utlovat. Riktigt gott faktiskt.

Pappa satt en god stund och njöt i fåtöljen av värmen från kaminen medan jag diskade ... vi andra tyckte det var förskräckligt varmt. Det blev en del inspektion ute i trädgården och övriga huset också för det har ju hänt en del sedan pappa var här senast.

En tur till Förmedlingscentralen i Tyringe gjorde vi också (passade på när stora starka Jonas fanns till hands) för att hämta träsoffan. Avslutningsvis drack vi kaffe och åt hemlagad blåbärspaj, beställd från kondis i Lönsboda. Vips så var denna dag slut!!!

                   
                        Alltid trevligt att ha min snälla pappa och gulliga Jonas på besök.

Vaknade idag av att jag frös förskräckligt om mina små tassar. De hade inte kommit utanför täcket ... nej, det var helt enkelt svinkallt i huset. Jag tittade ut genom fönstret och såg att inte bara jag frös utan hela naturen var frusen. Ett tjockt frosttäcke gömde  gräsmatta och löv.  Frost är nästan snö i hundars värld, även för Lisa. Var? Var är snön matte, kan man se i en tankebubbla ovanför Lisas huvud?!



Väl ute springer Lisa som en vettvilling och letar ivrigt efter snön. När hon inte hittar den, börjar hon rullar sig i den isiga gräsmattan och njuter av de små smulor av snökristaller som erbjuds av frosttäcket. Håll ut Lisa! Snart,  kommer ditt favoritväder ... snö!!! 
 
         Hrm, jag kan inte låta bli att undra: tycker hundar också om att göra snöänglar tro?

Någon hade berättat för mig om ett av de stora lördagsnöjena här ute på vischan, Förmedlingscentralen i Tyringe. Dit vallfärdar folk från hela Skåne för att göra lite fynd och för att förundras. Vi hade inga direkt positiva föreställningar när vi körde dit så vi borde inte blivit chockade. Nej, vi hade faktiskt föreställt oss det värsta. På parkeringsplatsen möttes vi av massor av bilar och människor. Då förstod vi vidden av detta "nöje".

Väl inne tappade vi båda talfömågan för våra munnar stod vid öppna, som hålen i fågelholkarna, av häpnad. Ni har väl alla varit inne på Blocket och surfat runt förmodar jag.  Kan ni då föreställa er ett Blocket i verkligheten? En salig blandning av fina dyrbara antikviteter, nya saker, begagnade saker, mat, verktyg, kläder ... ja i stort sett allt finns där! Att det sedan ovanpå detta springer runt en massa konstiga människor från de djupa Göingeskogarna gör inte stället mindre attraktivt i studiesyfte.

Vi köpte en fint renoverad antik träsoffa till vår lilla teveranda. En modell som vi letat länge efter. Så letar ni efter något speciellt så åk till förmedlingscentralen i Tyringe ... eller är ni bara sysslolösa en dag så gör ett studiebesök.


         Nu har de börjat med försäljning på nätet också, woaw!!!!!!!! Ni kan ju tjuvkika där!

Jag strävade emot länge för tjatet att gå med i Facebook men till slut gav jag med mig. Egentligen tycker jag det bara är en enda röra med all information som finns på sajterna ... akvarium, vampyrbett, anslagstavlor mm. Man blir fullständigt bombarderad av en massa mail som skall påvisa alla vänner som inbjuder till någon lek, har skrivit på din anslagstavla, gett en fisk till ditt akvarium .... ja listan kan göras hur lång som helst. Sen får jag dåligt samvete också för att jag inte svarar alla.

Jag har sett fler och fler artiklar om vissa varningar  angående integritetsintrång och att man nästan har sålt sin själ. Här är ett exempel: "Omkring 400 000 svenskar har registrerat sig på Facebook. Därmed har de också skrivit över rättigheterna till sina bilder och uppgifter om sig själva till det amerikanska företaget då de godkänt ett 13-sidigt kontrakt", skriver Metro.

               
                 Nu har jag bestämt mig ... jag lämnar Facebook!! Tack och hej leverpastej!


 

Idag tänker jag berätta för er om en liten krabat som kom i familjens ägo för minst 10 år sedan och då helt utan valmöjligheten att avstå. Den jag skriver om är Hannibal ... familjens salamander som tycks vara odödlig!!! Denna lilla krabat simmar omkring i en rund guldfiskskål. Inredningen däri får jag väl säga är hemtrevlig, med stenar, grus och plastväxter. Han verkar i alla fall trivas bra i denna skål och blir lika glad varje gång det serveras frysta tubifex.

Vad är då problemet? Jo, han dör aldrig!!! Denna lilla krabat som inte bett om att få komma till oss, tillför med sin existens endast extra arbete. Det är inte alls roligt att hålla skålen ren och han är inte precis kramgo heller så kontakten är det si och så med. Vi försöker adoptera bort honom till alla nya gäster som kommer, därför frågar vi i dörröppningen: "vill ni ha en ödla??" men det är alltid samma svar: "nej tack! ".

Nu skulle vi enkelt kunna lösa problemet genom att sätta ut honom i vårt lilla springvatten så en skata tog honom. Åhh så hjärtlöst ... nej det skulle jag aldrig kunna göra, istället sköter jag honom exemplariskt. Han har ju som sagt inte bett om att få komma till oss. Undrar hur jag kommer att reagera den dag han ligger där stel i skålen? Blir reaktionen: man saknar inte kon förrän det är tomt i båset .... eller blir det: äntligen!!!!!!!!! Ja, vi får väl se om 10 år!!!

                 Någon av mina läsare som är intresserad av att adoptera honom kanske??

Skator, skator överallt skator. Varför har de  invaderat just min trädgård? Inte nog med att de har retat Lisa, hela tiden vi bott här, utan nu har de helt tagit över vårt nya fågelbord. Jäkla marodörer!!! De stora vit/svarta gamarna skrämmer slag på våra småfåglar, men jag skall nog komma på ett sätt att få iväg skateländena.

Lisa har tampats med dem hela sommaren.  De har bjudit in henne att leka ta-fatt men hon har aldrig fått en ärlig chans för när de inte hinner springa från henne flyger de helt enkelt upp i ett träd. Där sitter de små elakingarna med sitt  retsamma tjatter. Fullständigt otagbara för Lisa. Jag borde egentligen ge Lisa lite Red Bull ... så hon fick vingar.

Skator (Pica pica)  ... bråkigare fåglar tror jag inte finns.

Hela vår trädgård är full med trevliga gäster och dem kan man inte låta gå hungriga. Vi måste bjuda på mat eller hur?! För att få alla dessa små, söta och färggranna varelser att stanna hos oss så har vi idag gjort en insats. Vi vill ju inte att de skall tycka att "gräset är grönare på andra sidan" och sticka över till grannarnas trädgårdar. Det börjar bli ont om föda nu när temperaturen smiter under nollstrecket.

Vi har därför idag varit och köpt ett fint fågelbord och goda frön åt våra vänner. Jag har letat länge efter ett fint bord och av en ren slump lyckade jag hitta ett när jag surfade runt en dag. Det är ett kombinerat fågelbord och fågelholk. Tack vare en smarta lösning, kan man genom att placera en liten brädbit får fröautomaten att bli en holk till våren. Smart tycker vi och även en jury som utsåg det till årets trädgårdsprodukt 2006. Sen är det ju jättefint att titta på också!

Vi hoppade in i bilen för att åka till en handelsträdgård. Där skulle vi köpa en ny Kentia palm eftersom jag lyckats med konststycket att bränna ihjäl min andra. Den  som stod lite väl nära kaminen tydligen. Trots att denna palm växer i det varma Afrika så blev det lite för mycket för den med kaminens heta luft.

När vi gick bort mot palmerna passerade vi avdelningen med orkidéer. De stod där i all sin prakt och lyste i allsköns färger. Vi lockades dit ... precis som om vi vore  små hungriga kollibrier. När vi stod där och betraktade dessa skönheter såg vi en stor röd skylt där det stod: "Halva priset. Avdrages i kassan". Det var utförsäljning på orkidéer från en utställning som varit nyligen i Kristianstad.

Tror ni vi kom  hem med en palm? Nej naturligtvis inte ... men med tre orkidéer. Så kan det gå!!!

I have a dream ... precis som Martin Luther King uttryckte det 1963  i Washington. " Jag har en dröm, att en vacker dag skall nationen resa sig och förstå... att alla människor är skapade lika...". Min dröm är inte lika storslagen och oegoistisk som Luthers, men så utger jag mig inte för att vara medborgarrättskämpe heller. Nej, jag har en mycket enklare dröm att uppfylla. Jag vill till Antarktis och nu har jag bestämt mig att ta mig dit också.

Det finns en resebyrå som heter Polar Quest  som ordnar resor till båda polerna. Först måste jag ta mig med flyg till Ushuaia, världens sydligast belägna stad i Argentina. Med ett isförstärkt expeditionsfartyg seglar jag sedan ut på Beaglekanalen. Den exakta rutten som tar mig ner till Antarktis beror på väder- och isförhållanden.

Tänk att få se dessa kolossala isberg och det fantastiska blå ljuset som bara finns därnere. Sen finns det en hel del djur att beskåda. Någon pingvin skall jag väl också lyckas stöta på eftersom det finns 22 miljoner pingviner som bor här nere. Packisen är full av sälar och i vattnen runt båten finns val.

Indien får vänta ... Antarktis lockar mer! Dyrt som rackaren är det, så det blir till att gå till  fängelset. Direkt i fängelse!

 

Jag blir lika omtumlad varje gång det händer ... en helt ny art har upptäckts ... år 2007!!! Brasilianska och argentinska paleontologer har hittat ett nästan komplett skelett av en ny jättedinousarieart. Den var över 30 meter lång och hög som ett fyrarvångingshus. Kan ni tänka er den stampa omkring i dagens Patagonien för 80 miljoner år sedan???   Den har fått ett vackert namn, Futalognkosaurus dukei, vilket betyder store ödleledaren. Helt otroligt!

Jag sitter här i startgroparna för att ge mig iväg till jobbet. Idag måste jag åka lite tidigare för att göra ett besök hos en optiker. Nu har jag skjutit upp det länge nog, så idag MÅSTE jag ta mig samman och välja ett par nya bågar. Jag tycker det är så  jobbigt att gå till optikern ... stå där i timmar och ta av/på av/på olika bågar och det märkliga är att man tycker alla ser lika knepiga ut på till slut!!

Mina glasögon blev ju tyvärr mosade av en patient så den sista tiden har jag bara haft svag ledsyn. Nja det var väl kanske lite överdrivet ... men för att vara seriös ett tag så ser jag inget vidare med de gamla glasögon som jag får använda nu. Vi får väl se om jag hittar något snyggt i Lund. Usch jag vill inte!!!!

Till min stora glädje träffade jag en av mina kollegor från fängelset i helgen. Jag sprang på honom på mitt arbete för han skulle extraknäcka lite som skötare under natten på min avdelning. Vi hann tyvärr inte prata så länge men lite trevliga och otrevliga minnen hann vi beta av. Avslutningsvis kom vi till att tala om att det är bra att tjäna lite extra kosing. Jag berättade att det blir en del extraknäck för mig också mellan varven ... mest för att bekosta mina resor. Då brast Bertil ut:  - " kan du inte komma tillbaka till oss?". Jag blev lite överrumplad men svarade att det skulle jag väl kunna. Jag gick hem på kvällen och tittade om mina uniformer fanns kvar ... hrm jag får väl erkänna att jag slängt allt utom ett par uniformsbyxor och några navytröjor. Det spelar i och för sig ingen roll för det går att kvittera ut nytt.

Nu idag, första vardagen då personalchefen är i tjänst kom det förstås genast ett rödfärgat mail!!! I detta mail stod det att han hört att jag kan tänka mig lite extrajobb. Han skrev att jag var mycket välkommen tillbaka och att jag inte skulle tveka. Så nu blir det till att dra på uniformen och bli plit igen. Jag blir allt lite skakis när jag tänker på det ... för det är så mycket säkerhetsrutiner och jag undrar om jag minns dem alla??!!! Visitera celler, visitera intagna, promenadrutiner, inlåsningsrutiner ... listan kan göras lång, men det sitter väl i ryggmärgen på mig hoppas jag!

Det händer inte värst mycket spännande i mitt liv just för tillfället (tycker ni kanske ALDRIG det gjort), eftersom jag är förkyld och all min energi måste gå till att klara av att mitt arbete. Mina flitiga bloggläsare vill ju ha en lite historia varje dag men det är svårt att prestera något när tillvaron mest består av jobb/vila/nysningar ... därför tänker jag idag tråka ut er med att presentera några av Lisas kompisar i Malmö.

Inte för att jag vill skryta men Lisa är väldigt populär bland hundkretsarna nere i Malmö, speciellt runt Johanneskyrkan där vi bodde tidigare. Populäriteten beror klart av att hon är så himla snäll och bjuder in nästan alla hundar till lek. Lisa älskar att ligga och brottas ... speciellt med Golden Retrievers och små valpar. Av alla hundar vi känner så finns det en som toppar i populäritet hos Lisa. Hon blir fullständigt stollig när hon ser honom och det är Olle. Så låt mig börja med att presentera honom!

Olle är en Labrador Retriever och han är runt fem år om jag minns rätt. Han är en ledarhund och hjälper sin matte att ta sig runt i Malmö. För att vara en mycket välutbildad man i sina bästa år så är Olle ovanligt busig. Han tar sig gärna friheten att göra små utflykter till buskarna för att äta brödbitar som "fågel-kvinnan" slängt ut i all välmening. Det är ju så med ledarhundar att när deras sele tas av så vet de att det är paus i arbetet och då kan man passa på att busa lite. När sedan inte matte är ensam ute med honom, så vet Olle också att han kan busa ännu mer ... han är som sagt väldigt klok. Då kan man få stå där och skrika Oooollllleeeee Olllleeee ganska länge, eftersom plötsligt och helt obemärkt har Lisa och han dragit in i de täta buskarna, för att äta upp duvornas bröd. Tänk vad snabbt de kan bli döva när det vankas mögliga godbitar?!


                                         Olle - Lisas stora kärlek


De övriga i hundligan är Bertil (också ledarhund), Tintin, Baily, Spike och en hel drös med småhundar. Sist men inte minst nämner jag Amy som är en importerad gatuhund från Grekland som fått ett härligt liv här i Sverige. Lisa är mycket förtjust i henne också, för trots att Amy är snabb som pilen och klumpiga Lisa inte alls hinner med så älskar de att leka!

Nu håller Lisa på att bygga upp en ny bekantskapskrets här uppe i Sjörröd. Vi får väl se om hon hittar någon ledarhund ... hon verkar ju ha ett gott öga till dem   ;-)



                                          Amy och Lisa tigger godis

Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar lilla Jonas idag! Med blommor och blad, vi firar hans dag, ja vi gratulerar lilla Jonas idaaaag! Hoppas du haft en alldeles särdeles bra födelsedag!!

Puss & Kram

Nu när min storasyster läser denna rubrik tror hon väl att jag har blivit inmurad i en vägg eller något liknande. Hon har livlig fantasi och tror ofta att något hänt mig om jag inte hör av mig mellan varven. Nu har jag lovat att komma på fika flera gånger, bara för att sen inte dyka upp. Ja, så blir det ibland ... man får förhinder, typ hundar blir sjuka eller något annat. Men jag kommer snart Kerstin ... jag lovar!!!

Nej, det enda som är igenmurat är mitt nylle! Min näsa är totalt täppt . Det går åt en hel del nässpray kan jag tala om för jag hatar när det är stopp i nosen min. Snart är väl min slemhinna uppfrätt av all menthol som finns i dropparna. Jäklar i min låda vad det svider!!!

Nu skall jag lägga mig i soffan, svepa en filt om mig, dricka en het kopp te, titta på Shrek 3 och kurera mig inför kommande helgs arbete. Flera av mina kolleger är hemma med hög feber så det är nog förkylningstiderna som kommit med höstvindarna. Tror faktiskt jag också har lite feber! Synd om mig, visst är det?!

Camilla har pratat ett tag om att hon måste åka till USA  ... jag tänkt så här för att trösta mig lite: företaget kommer säkert att skicka någon annan, någon mer erfaren än Camilla, hon är ju alldeles nyanställd! Det hjälpte inte att tänka så för nu är biljetterna beställda och en ny guldfärgad resväska är inköpt. Den 22 oktober sitter hon på planet till Montana. Hjälp ... det är ju bara elva dagar dit!!!! Inte nog med att hon skall flyga så långt från mig utan sedan skall hon stanna där upp till sex veckor!

Nu är där ingen återvändo ... det är bara till att inse att min lilla lilla Camilla skall åka till det stora stygga landet i väster! Rocky Mountains here she comes! Egentligen vill jag inte att hon åker MEN samtidigt är jag glad för jag vet att hon fixar det alldeles utmärkt!  Hoppas du kommer att gilla Yellowstone nationalpark, Rocky Mountain, indianerna och allt annat sevärt.

Alla har säkert hört talas om jänkarns uttryck "bad hair day" men nu tänker jag mynta ett nytt begrepp nämligen Evas "bad bad day".  Gårdagen hade nog tagit hem första priset om det funnits en tävling under den rubriken ... bad bad day! Det hela började med att Lisa blivit sjuk, det är ju det odiskutabelt värsta, men sedan rullade det på.

Morgonen började med att jag missade en intressant kurs på mitt arbete, för att jag var tvungen att stanna hemma med Lisa. Vi hade visserligen en solig och skön förmiddag men inget kul att missa utbildningen. Märker ni hur jag försöker hitta de små fragmenten av positiva vibrationer som kunde kännas igår??? Nåväl,  jag skulle arbeta ett kvällspass så jag cyklade iväg till stationen när hundvaktsavlösningen kom. Tänkte mig ta ett tidigare tåg så jag kunde ta igen lite patientarbete som jag inte hunnit med förra veckan. Jag hann med tåget och allt flöt på bra tills jag skulle ta min cykel i Lund. Denna står ju parkerad vid stationen och jag använder den till att ta mig ner till St Lars ... alla som känner till Lund vet att det är ganska långt dit.  Jag gick rad upp och ner ... det tog ett tag innan jag hittade den, min svarta fina cykel ... nu UTAN sadel!!! Någon hade stulit min sadel och inte ens pinnen hade de lämnat. Det var bara till att använda apostlahästarna och traska på. Jag kan berätta att något patientarbete hann jag inte med!

När jag kom till jobbet beklagade jag mig högljutt för mina kollegor som var så snälla och förstående. Kvällen rullade på snabbt och inget anmärkningsvärt hände förrän det var min tur att gå in på PIVA (psykiatrisk intensivvårds avdelning). Då som en blixt från klar himmel hoppade en patient på mig och slet av mina glasögon. Vederbörande krossade dem därefter till en oigenkännbar stålhög med två lösa glas bredvid. Jaha, nu var jag synskadad också.  Jag hade tur för min näsa kunde ha brutits (positivt tänkande)!!

När mitt arbetspass var slut skjutsade en snäll kollega mig till stationen. Den bilfärden skall jag berätta om en annan gång (rallyförare Micke vet vad jag tänker på ... för det gick fooooort, mycket foooort). Tåget hem spårade faktist inte ur, tro det eller ej!!! Väl framme i Hässlehulla fick jag fick bli hämtad av sambon eftersom jag inte såg tillräckligt bra för att cykla sista biten hem. Då, när jag äntligen steg i i hemmets trygga vrå, kom nästa smäll. Jag såg räkningen från veterinären och medicinerna!!! Jag skall inte tråka ut er med siffror men jag kan säga så här mycket ... att trots vi har försäkrat Lisa så motsvarade summan ungefär platt-TV'n vi tänkt köpa!!! Fy farao vilken dag ... jag borde stannat hemma under täcket!!!

Idag är jag hemma och passar sjuklingen. Min chef var snäll och lät mig ta en flexdag trots att "vård av sjuk hund" inte exicterar i Region Skånes värld. Hrm, får se om jag i alla fall kommer att ha tur med vädret!!!!!!!!

Nu på morgonen har jag talat med veterinären om blodproven som togs igår. Allt var bra förutom att hennes antal blodplättar var lite i underkanten. Enligt veterinären är det en vanlig bild vid fästingburna sjukdomar. Labsvaren på dessa prov kommer i slutet av veckan men allt tyder på att Lisa drabbats av antingen Erlichia eller Borelia. Jäkla ondsinta små illbattingar de där fästingarna. Trots att vi haft fästinghalsband på så har vi fått plocka bort en och annan ... och har man otur så behövs det ju egentligen bara en! Till alla er oroliga som ringt och skrivit så kan jag berätta att Lisa mår lite bättre, nog mycket beronde av att antibiotikan haft god effekt. Hon är fortfarande svag men febern är borta. Nu har hon börjat äta också, slög precis en ganska stor portion kokt torsk med ris.

Tänkte ni skulle få se lite bilder på henne som babyvalp. Här är hon bara någon vecka och har precis blivit utvald av oss. Vi märkte henne med rött nagelack på ryggen. Titta så stor hon är!!!

Min lilla älskling var inte riktigt kry igår. Hon ville inte äta och låg mest still i trädgården. Framåt kvällen blev hon allt sämre och fick hög feber. Jag vaknade av att hon låg och flämtade, det lät nästan  som ett ånglok. Då var goda råd dyra! Det gällde att snabbt kyla ner henne så jag fick öppna altandörren och släppa in den kalla nattluften. Hon orkade inte gå ut till sin vattenskål så jag fick ta in en bringare med kallt vatten, som tur var så drack hon rejält.

Vi är ju nyinflyttade så nästa projekt var att hitta en veterinär och det visade sig vara svårare. Närmsta jourveterinär fanns i Helsingborg och att släpa ut hunden i bilen, för att sedan köra minst en timma i mörka natten ... nej det ville vi inte. Så vi avvaktade och vakade över lilla sjuklingen hela natten tills nu tidigt i morse då djursjukhuset här öppnade. Veterinären undersökte henne noga ... tog tempen, lyssnade på hjärta och lungor, klämde på magen mm. Röntgade henne från halsen och hela vägen ner till livmodern. De tog också en del rör med blod och satte en venflon i fall hon skulle ha dropp snabbt.

Röntgen visade på en något förstorad livmoder men inte mer än vad som kan förväntas av en löptik, i övrigt var allt bra. Nu återstod bara provsvaren från laboratoriet ... kan Lisa ha fått Borelia av en fästing? Eftersom hon har feber tyder det på någon infektion, därför fick hon antibiotika. De ville lägga in henne för observation och sätta ett glukosdropp men jag övertalade veterinären så vi fick hem Lisa. Trots allt så dricker hon bra och vi bor nära djursjukhuset så om hon inte blir bättre kör vi in direkt. Hon har det mycket bättre här hemma än i en bur med en massa gnyende sjuka hundar omkring sig.

Det är så jobbigt med sjuka djur eftersom man inte kan förklara för dem vad som händer. För Lisa var det rena skräckupplevelsen att bli upplyft och fasthållen i en massa märkliga ställningar, på ett halt röntgenbord, men hon fixade det bra. Alla injektioner och blodprovstagningar gick också smidigt. Nu skall vi koka torsk och ris för att se om sjuklingen vill äta.  Usch så ledsamt det är idag för Lisa är sjuk ... och vi vet inte vad som fattas henne !!!! Imorgon skall vi ringa veterinären för att få alla provsvaren och rapportera om febern gett med sig.

Började denna lediga lördag med att åka på auktion i Tyringe. Vi tyckte mest där var skräp men  vi stannade en liten stund och tittade på budgivningen. Här kunde man köpa precis allt ... och sälja precis allt, nästan som i visan "kom och köp konserverad gröt". 

När vi kom hem märkte vi att Lisa inte mådde riktigt bra. Hon ville inte äta sin mat och gick och lade sig så fort hon fick en chans, därför bestämde vi oss för att ställa in utflykten till skogen som vi hade planerat. Det fick bli en eftermiddag i trädgården istället. Vi började med att klippa gräset och bara det är tidskrävande när man använder en traditionell handjagare (men bra motion). Därefter fanns det en hel del löv att kratta upp. Lisa låg mest med en av sina leksaker och tittade när vi donade i trädgården. Vi hade en skön eftermiddag och kväll. Jag passade på att leka lite med min kamera också som ni ser!




                                                                             

Det är ingen hemlighet för de som känner mig väl att jag är en hängiven naturälskare ... eller miljönisse, skogsmulle som vissa kallar mig. Nu på morgonen stod jag som vanligt och tittade ut i min trädgård. Jag betraktade alla fantastiska höstfärger och alla småfåglar som ivrigt letade efter insekter i alla skrymslen.  Det var då den dök upp, där i mitt fågelbad ... Sveriges näst minsta fågel. Alldeles bedårande söt är den med sin lilla uppåtstående stjärt.

Det var en Gärdsmyg Troglodytes troglodytes - vilket betyder, boendes i håligheter. Gärdsmygen är en ganska skygg liten fågel som ibland kan ta mod till sig och gästa en och annan trädgård. Enligt gammal svensk folktro är Gärdsmygen en trind, storhuvad liten gynnare som kilar som en liten mus kring rishögar och rotvältor, alltid med den lilla stjärten stolt pekande rätt upp. Namnet har den fått av sin vana att smyga omkring bland gärdsel och risbråtar. Den kallas också för tummeliten och baskakung i Skåne.

Nu skall jag åka iväg till mitt arbete. Jag älskar mitt jobb men kan emellanåt känna mig oerhört innestängd på den låsta avdelningen. Hrm ibland undrar jag om det inte vore en bra idé att gå tillbaka till en tjänst som kommunekolog igen. Tänk att få arbeta ute i naturen ... fast då glömmer jag bort allt slitet inne på kontoret och allt slitsamt samarbete med politikerna och de andra tjänstemännen. Jag får väl utnyttja min fritid bättre,  istället för att renovera huset får jag väl dra till skogs ett tag!

Ibland kan det löna sig att tjata eller tjöta som Kurtan uttrycker det! Idag är det ju kanelbullens dag, så jag började direkt på ett sofistikerat sätt att få min chef att uppmärksamma denna stora och mycket viktiga högtidsdag. Jag läste högt ur Sydsvenskan för honom och pekade lite fint på en bild av kanelbullar. Ingen reaktion.

Därefter påbörjade jag operation tjat ... efter ett tag drar han på smilbanden och säger: "kan du få köksan att baka några är det helt ok för mig"! Hrm inte precis något svar jag tänkt mig! Efter ytterligare en stund hade jag faktiskt glömt bort det hela då jag var fullt upptagen med patientarbete.

När det var dax för lite fika stod de där på bordet ... två stora tårtkartonger, alldeles fulla med himmelskt smarriga kanelbullar. Han är allt bra snäll ändå min chef  eller hur?! Nu åt jag ingen själv men mina kollegor blev naturligtvis glada och glufsade i sig en och annan "cannonball"

Min kära storasyster har födelsedag idag!!! Jag vill klart henne fira med buller och bång!
Ha den äran på födelsedagen!
Ett stort grattis och en stor födelsekram får du via etern!
GRATTIS KERSTIN!



Stylad Jeppe

Jag stack lite tidigare till tåget idag eftersom det var strålande solsken. Tänkte att jag skulle ta en tur i stan innan tåget kom ... min närmsta stad  är Hässleholm.  Det var då jag slogs av att jag nu bor på landet. Herre jisses vilken lite håla! Det var tydligen torgdag och där var full kommers, fast stånden var inte precis av samma karaktär som i Lund och Malmö. Nej här såldes det flaskborstar, korgar, tofflor, mm. Inte var det precis någon trängsel heller.

Nåja, trots allt kan jag nu efter en månad i huset konstatera att livet på landet är underbart! Ångrar faktiskt att vi inte flyttat tidigare. Nu stundar ju vintern och vi får om jag fått lappsjuka här efter den eller vad.

Fridag ... mmmm underbart att få göra precis vad som helst! Det var ganska fint väder så jag bestämde mig för att åka till Malmö. Malmö here I come! Jag hoppade därför på min metallpålle och cyklade iväg till tågstationen. Väl i Malmö traskade jag via gågatan från centralstationen till Triangeln. Det var ganska mysigt att komma till storstaden igen. Tänk så mycket som händer där nere ... alltid något på gång. Gick och insöp atmosfären ett tag och tog mig sedan vidare till pappa.

Hans skrivbordsstol hade havererat ... nja det hade inte gått sönde men började bli sliten så det var läge att införskaffa en ny. Pappa och jag gjorde en raid till affären och köpte en fin svart skinnstol. Väl hemma så plockade jag fram ritningen och tänkte monterade den snabbt och enkelt. Jag svor lite, skruvade lite, svor lite igen och vips så var stolen ihopsatt. Pappa provsatt den och han blev nöjd!

Kära bloggläsare då är jag tillbaka igen. Jobbat som vanligt och det känns som om det allt mer suger musten ur mig. Jag hinner liksom aldrig återhämta mig riktigt. Har mycket att göra och inte långa stunder över till reflektion just nu .... så trött att jag inte orkat skriva på min blogg!



Häromdagen hamnade jag mitt i ett häftigt naturfenomen när vi skulle köra till IKEA i Älmhult för att köpa en bokhylla. Himlen blev plötsligt alldeles svart och det började ösregna. Inte så konstigt tänker ni säkert nu ... men helt plötsligt uppenbarade sig den vackraste regnbåge jag någonsin sett. Klar och skarp var den och löpte över vägen där vi körde. Jag plockade fram min mobiltelefon och fotograferade. Körde och körde  för att ta oss igenom den ... det skall ju generera pengar sägs det. Vi sjöng en snutt på Judy Garlands  Somewhere over the rainbow.... och njöt av detta vackra fenomen. Får väl se om plånboken blir tjockare! Hoppas kan man ju alltid!